Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tredje kapitlet - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de rättigheter, som beröra mig och mitt eget intresse, liksom jag
den gången, då husundersöknnigar företogos hos oss studenter och
våra brev blevo lästa av gendarmerna, var redo att med hela min
styrka försvara dessa rättigheter och träda i bräschen för min rätt
till bildning och frihet. Jag har förståelse för värnplikten, som
berör mina barns öde, mina bröders såväl som mitt eget; i fråga
om allt, som angår mig själv, är jag redo till allvarlig eftertanke;
men att vara med och rådgöra om användandet av fyrtiotusen
rubel landskapspengar eller sitta till doms över den halvfnoskiga
Al-joschka, för det har jag ingen förståelse och därtill är jag icke i
stånd.”
”Men det kan dock hända, att du i morgon själv blir dragen
inför rätta”, invände Sergei Ivanovitsj. ”Skulle det då vara
angenämare för dig att bli dömd av den gamla kriminaldomstolen?”
”Jag blir icke dragen inför rätta. Jag skär icke halsen av
någon och behöver ingen domstol. Vet du”, fortsatte han och
hoppade genast över till ett helt annat ämne, ”våra
landskapsinstitutioner och allt som hör till dem, förekomma mig alldeles så som
de björkträd, som vi till pingst brukade sticka ned i marken, för
att det skulle se ut som en liten skog, och jag kan icke med iver
ägna mig åt att vattna dessa björkträd och icke heller tro, att de
skola ta sig.”
Sergei Ivanovitsj ryckte på axlarna och sade: ”Ursäkta mig, men
på detta sätt blir någon diskussion icke möjlig.”
Sedan drog han upp den sista metreven, och de åkte hem.
Fjärde kapitlet.
Den personliga angelägenhet, som Ljevin tänkte på under
samtalet med brodern, var följande: Då han föregående år hade
begivit sig ut för att kontrollera höslåttern och då blivit förargad på
förvaltaren, hade han tillgripit sitt omtyckta medel att lugna sig;
han hade tagit lien från en av bönderna och själv börjat meja.
Detta arbete hade tilltalat honom så bra, att han sedermera flera
gånger tillgripit det; han hadet mejat hela ängen framför huset,
och redan vid vårens början detta år föresatt sig att meja flera
dagar tillsammans med bönderna. Men vid broderns ankomst
hade han åter blivit obeslutsam, huruvida han skulle meja eller ej.
Det var honom pinsamt att lämna brodern ensam hela den långa
dagen, och dessutom fruktade han, att brodern skulle göra sig lustig
över honom med anledning av detta arbete. Men då han gått över
ängen och erinrat sig den glada sinnesstämning, i vilken slåttern
den där gången hade försatt honom, då hade han i det närmaste åter
beslutat sig för att meja. Nu, efter samtalet med brodern, kom
han åter att tänka på sitt förehavande.
”Jag behöver nödvändigt motion, annars försämras avgjort min
karaktär”, sade han sig och beslöt att meja utan hänsyn till de
pinsamma känslorna gentemot brodern och bönderna.
På kvällen gick Konstantin Ljevin in på kontoret, vidtog de er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
