- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
224

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

forderliga anordningarna till de förestående arbetena och skickade
till grannbyarna för att leja slåtterkarlar till följande morgon, på
det att ICalinovaängen, den största och bästa av alla, skulle bli
mejad.

”Ja, och var god och skicka även min lie till Tit. Han skall vässa
den och ha den med sig hit i morgon; kanske jag också mejar”, sade
han, bemödande sig om att bli herre över sin förlägenhet.

Förvaltaren svarade leende: ”Som ni befaller.”

På kvällen, när de drucko te, omtalade Ljevin det även för sin
bror.

”Det ser ut, som om vi nu skulle ha ihållande vackert väder”,
sade han. ”1 morgon börjar jag meja.”

”Det är ett arbete, som jag tycker mycket om”, sade Sergei
Ivanovitsj.

”Jag tycker ofantligt mycket om det. Redan förr har jag mången
gång mejat tillsammans med bönderna och i morgon ämnar jag göra
det hela dagen.”

Sergei Ivanovitsj tittade upp och såg nyfiket på brodern.

”Hur menar du? Alldeles så som bönderna, hela dagen?”

”Ja, det bereder mig stort nöje”, svarade Ljevin.

”1 varje fall en utmärkt motion; men du lär näppeligen kunna
hålla ut hela tiden”, svarad Sergei Ivanovitsj utan all ironi.

”Jag har redan försökt det. Till en början blir det ju knogigt,
men sedan finner man sig tillrätta med det. Jag tror, att jag inte
skall stå efter de andra . . .”

”Men säg, vad göra bönderna för miner åt det? De ha
säkerligen roligt åt att husbonden kommer på sådana besynnerliga
infall?”

”Nej, det tror jag inte, och för resten är det ett sådant trevligt
och samtidigt så ansträngande arbete, att man inte alls får tid
att tänka något.”

”Men hur skall du göra med din middag, om du är tillsammans
med dem? Att låta servera dig en butelj Lafitte och en stekt
kalkon skulle dock inte vara riktigt lämpligt.”

”Nej, under rasterna kommer jag hem, inte annars.”

Följande morgon steg Konstantin Ljevin upp tidigare än
vanligt, men allehanda angelägenheter uppehöllo honoin, och då han
kom utridande till ängen, gingo slåtterkarlarna redan i andra raden.

Redan från höjden såg han nedanför sig den i skugga liggande,
redan mejade delen av ängen med de gråa, av slåttern framkallade
strimmorna och med svarta högar, som bildades av slåtterkarlarnas
rockar; slåtterkarlarna hade lagt av sina rockar på den plats, där
första raden hade börjat.

Allt eftersom han kom närmare, såg han allt tydligare bönderna,
som gingo efter varandra i långa rader och på skilda sätt svängde
liarna; många hade behållit rocken på sig, andra voro i skjorta och
byxor. Han räknade fyrtiotvå man. De förflyttade sig långsamt
över den ojämna ängen, där det en gång i tiden varit en damm.
Ljevin kände igen några av sina egna bönder. Där var gamla Jermil,
som (enligt bondesed) bar sin långa vita skjorta utanpå byxorna
224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free