- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
228

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Se där, smaka på mitt brännvin. Det smakar något, he?” sade
han, plirande med ögonen.

Och Ljevin hade verkligen ännu aldrig njutit så av en dryck som
av detta ljumma vatten med rostsmaken efter bleckdosan. Och
sedan följde genast det behagliga, långsamma flanerandet med lien
vilande i armkröken, under vilket man torkade av sig svetten,
andades djupt och kunde betrakta den långa raden av slåtterkarlar och
allt som skedde runt omkring i skogen och på fältet.

Ju längre Ljevin mejade, desto fortare kommo dessa stunder av
självförgätenhet, då det icke längre var händerna som svängde
lien, utan lien rörde sig själv och arbetet gick helt och hållet av
sig självt. Det var de lyckligaste ögonblicken.

Ljevin märkte icke alls, hur tiden gick. Om någon hade frågat
honom, hur länge han redan hade mejat, skulle han ha svarat: ”En
halvtimme”, och dock var det snart tid att äta middag. Då de
gin-go tillbaka för att börja med en ny rad, fäste gubben Ljevins
uppmärksamhet på en skara små flickor och gossar, som, knappast
synliga, från skilda håll kommo gående i det höga gräset och på
vägen fram mot slåtterkarlarna, släpande med sig knyten ävensom
med lappar tilltäppta krus med brännvin.

”Titta, där komma småttingarna”, sade han, i det han pekade
på dem och, skuggande ögonen med handen, blickade upp mot
solen.

De mejade ytterligare två rader, men sedan stannade gubben.

”Ja, herrn, nu kommer middagen!” sade han i bestämd ton. Och
så fort slåtterkarlarna kommit ned till floden, begåvo de sig över
slåttersträngarna fram till sina rockar, där barnen, som kommit dit
med middagsmaten, sutto och väntade på dem. Bönderna slogo
sig ned, de som kommit från långt håll, i skuggan av sina kärror,
och de som bodde i närheten, under videbuskarna, över vilka de
hade kastat gräs.

Ljevin slog sig ned hos dem; han hade ingen lust att rida hem.

All förlägenhet för husbonden var för länge sedan försvunnen.
Bönderna gjorde sig i ordning till sin måltid. Många tvättade sig,
några av de yngre badade i floden; andra ordnade viloplatser åt sig,
knöto upp matknytena och öppnade krusen med brännvin. Gubben
betade bröd i en skål med vatten, klämde sönder det med skeden,
slog på ännu mera vatten ur brynstensdosan, skar ytterligare litet
bröd och strödde salt på alltsammans; sedan vände han sig mot
öster för att be.

”Nå, hur är det, herre? Vill du smaka min brödsoppa?” sade
han och slog sig ned med sin skål i knät. Brödsoppan smakade så
bra, att Ljevin uppgav sin avsikt att rida hem och äta middag.
Han åt tillsammans med gubben och pratade med honom om
dennes husliga angelägenheter, som väckte hans livligaste intresse;
dessutom berättade han för gubben allehanda om sina egna
angelägenheter, som kunde intressera denne. Han tyckte sig stå
närmare honom än sin egen bror, och den tillgivenhet, han kände för
denne man, framkallade ofrivilligt ett vänligt leende på hans ansikte.
När gubben sedan åter reste sig upp, förrättade sin andakt och sedan
228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free