- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
230

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från de sanka fälten; han hörde endast deras muntra, sträva röster,
deras skratt och klirrandet av de mot varandra stötande liarna.

Sergei Ivanovitsj hade redan för länge sedan avslutat sin
middag, satt nu på sitt rum och drack citronlemonad med is och
ögnade samtidigt igenom de med posten anlända tidningarna och
tidskrifterna, då Ljevin kom inrusande till honom. Men så Ljevin såg
ut! Det rufsiga håret klibbade, fuktigt av svett, fast vid hans
panna; även kläderna på bröstet och ryggen voro våta och mörka
av svett. Helt förnöjd ropade han till brodern: ”Vi ha hela ängen
färdig! Ack, så härligt det var, så underbart! Och hur har du
tillbringat dagen?”

”För Guds skull, så du ser ut!” utbrast Sergei Ivanovitsj och
betraktade i första ögonblicket brodern med djupaste ogillande. ”Och
dörren, dörren! Stäng dörren!” skrek han. ”Du har säkert släppt
in ett helt dussin.”

Sergei Ivanovitsj tålde inte flugor, och därför öppnade han
fönstren i sitt rum endast under natten och höll alltid dörrarna
omsorgsfullt stängda.

”Bevars, nej då! Inte en enda! Och om jag verkligen skulle ha
släppt in några, så skall jag åter infånga dem åt dig. Du kan inte
tänka dig, ett sådant nöje, det var! Nå, och du, hur har du
till-bragt dagen?”

Ӂh, riktigt bra. Men har du verkligen mejat hela dagen? Jag
tänker mig, att du är hungrig som en varg. Din Kusma har ställt
allt i ordning åt dig.”

”Nej, jag har inte alls lust att äta. Jag åt där ute. Men jag
skall gå och tvätta mig.”

”Ja, gå då. Jag kommer genast in till dig i matsalen”, sade
Sergei Ivanovitsj och ruskade på huvudet, då han betraktade
brodern. ”Gå. Skynda dig!” tillade han leende, plockade ihop sina
tidningar och gjorde sig i ordning att lämna rummet. På en gång
hade han själv blivit riktigt förnöjd och ville inte alls skiljas från
brodern. ”Men var var du under regnet?”

”Ack, det var ju egentligen inte något regn! Det kom ju bara
några droppar. Jag kommer således genast. Har du alltså tillbragt
dagen angenämt? Det var ju präktigt!” Och Ljevin avlägsnade
sig för att klä om sig.

Fem minuter senare träffades bröderna åter i matsalen. Ljevin
trodde sig visserligen inte ha någon aptit, utan slog sig ned vid det
dukade bordet endast för att inte såra Kusma, men så fort han
började äta, smakade maten honom utomordentligt bra. Sergei
Ivanovitsj betraktade honom leende.

”Åh, det är ju sant, det har kommit ett brev till dig”, sade han.

Brevet var från Oblonski. Ljevin läste upp det högt. Oblonski
skrev från Petersburg: ”Jag har emottagit ett brev från Darja.
Hon är på Jerguschovo och kan inte alls finna sig till rätta där.
Var snäll och far över till henne en gång och hjälp henne med dina
råd; du vet ju besked om allt sådant. Hon blir mycket glad åt att
få återse dig. Hon är alldeles ensam där, den stackarn. Min
svärmor befinner sig jämte den övriga familjen alltjämt utomlands.”
230

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free