- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
234

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjunde kapitlet - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hopnning om ett, om icke så icke lugnt, så dock bekvämt liv på
landet gick nu åtminstone delvis i uppfyllelse. Lugn, verkligt lugn
kunde Darja Alexandrovna över huvud taget aldrig vara med sina
sex barn. Ett sjuknade, ännu ett kunde insjukna, ett tredje
saknade vissa kläder, ett fjärde visade tecken till dålig karaktär o. s.
v., o. s. v. Tider av lugn förekommo endast sällan och voro
endast av kort varaktighet. Men denna ständiga sysselsättning och
oro utgjorde den enda möjliga lyckan för Darja Alexandrovna. Om
hennes tankar icke varit upptagna på detta sätt, så hade hon icke
haft något annat att tänka på än mannen, som icke älskade henne
längre. Och därtill kom ännu en sak: Hur svårt det än var med
fruktan för eventuella sjukdomar, sjukdomarna själva och
ängslan vid iakttagandet av tecken till dåliga böjelser hos barnen, så
vedergällde barnen dock redan nu modern alla hennes bekymmer
genom att bereda henne glädje. Dessa glädjeämnen voro så små, att
de lätteligen förblevo obeaktade liksom guldkorn i sanden, och i
tråkiga ögonblick såg modern endast sanden, d. v. s. bekymren; men
det gavs även goda ögonblick, under vilka hon endast såg guldet,
d. v. s. glädjeämnena.

Åttonde kapitlet.

Mot slutet av maj, när redan allt kommit mer eller mindre i
ordning, emottog Darja Alexandrovna från sin man ett svar på
sina klagomål över det dåliga tillstånd, vari hon funnit allt på
landet. Han bad henne i brevet om förlåtelse för att han icke
hade tänkt på allt och lovade att själv komma dit, så fort det
erbjöd sig en möjlighet därtill. Men någon sådan möjlighet erbjöd
sig icke, och hon var ensam på egendomen ända till början av juni.

En söndag under Petrifastan åkte Darja Alexandrovna till
mässan för att tillsammans med alla sina barn gå till nattvarden. Den
omständigheten att barnen på närmare ett år icke gått till
nattvarden oroade henne mycket, och med Matrona Filimonovnas fullaste
gillande beslöt hon att göra det nu på sommaren med barnen.

Darja Alexandrovna överläde flera dagar i förväg, hur hon skulle
klä alla barnen. Kläder syddes, ändrades och tvättades, sömmar
släpptes ut, knappar syddes fast och band gjordes i ordning till
rosetter. På söndagsmorgonen var emellertid allt i ordning, och
klockan nio (Darja Alexandrovna hade bett prästen att vänta med
mässan till denna tid) stodo barnen, glädjestrålande i sin ståt vid
vagnen utanför porten och väntade på modern.

Tack vare Matrona Filimonovnas böner stod förvaltarens
Brunte förspänd som stånghäst framför vagnen i stället för den istadiga
Korpen, och Darja Alexandrovna, som gjort en omsorgsfullare
toalett än vanligt, kom nu ut i sin vita muslinsklänning och steg upp
i vagnen.

Hon såg bra ut i vitt, icke på samma sätt som förr på balerna,
men tillräckligt bra för det ändamål, som hon i dag hade för ögonen.

I kyrkan funnos inga andra än några bönder och drängar med
sina hustrur. Men Darja Alexandrovna såg eller trodde sig
åt-234

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free