- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
236

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon lät barnen taga av sig de nya kläderna, flickorna taga på
sig blusar, gossarna gamla jackor och spänna för vagnen (till stor
förtret för förvaltaren åter med Brunte som stånghäst) för att
åka med barnen till badhuset och plocka svamp. Ett skallande
jubelskri höjdes i barnkammaren och varade ända till avfärden.

Man samlade en hel korg full med svamp; till och med Lilly
hittade en stor ätbar svamp. Förr brukade det gå till så, att miss
Hull fann en svamp och visade henne den, men nu hade hon själv
funnit en stor svamp, och alla barnen jublade: ”Lilly har funnit en
stor ätbar svamp.”

Sedan åkte de vidare ned till floden; hästarna ställdes under
björkarna, och man gick ned till det lilla badhuset.

Ehuru det var mycket besvärligt att ha överinseende över alla
barnen och tygla deras ostyrighet och ehuru det var en svår
uppgift att hålla reda på alla dessa till olika ben hörande strumpor,
byxor och skor och icke blanda ihop dem, så var det för Darja
Alexandrovna, som själv alltid gärna badat och som ansåg det
mycket nyttigt för barnen, ett mycket stort nöje att bada
tillsammans med barnen. Att gripa tag i alla dessa tjocka små ben, då
hon drog av dem strumporna, att taga dessa nakna kroppar på
armen och doppa ner dem i vattnet och höra deras än glada, än
förskräckta små skrik och att se alla dessa andfådda ansikten med de
vitt, öppnade, ängsliga, muntra ögonen och alla dessa muntert
plaskande små änglar, det var för henne den största njutning.

Nionde kapitlet.

Omgiven av alla sina nybadade barn med de våta kropparna
befann Darja Alexandrovna, som bundit en schal om huvudet, sig vid
hemfärden icke långt från huset, då kusken sade till henne: ”Där
kommer en herre gående. Jag tror det är herrn på Pokrovskoje.”

Darja Alexandrovna tittade framåt och gladde sig, då hon kände
igen den i grå överrock och grå hatt klädde Ljevin, som kom henne
till mötes. Hon gladde sig ju även alltid annars, när hon
sammanträffade med honom, men för ögonblicket var det henne särskilt
kärt, att han fick se henne i hela hennes moderstriumf. Och ingen
kunde verkligen uppskatta den saken bättre än Ljevin.

När han fick se henne, tyckte han sig ha framför sig en av dessa
bilder, som han utmålat för sig av sitt eget tillkommande
familjeliv.

”Ni ser ju ut alldeles som en höna med kycklingar, Darja
Alexandrovna.”

”Ack, vad jag är glad”, sade hon och räckte honom handen.

”Jaså? Ni säger, att ni gläder er åt att se mig, och ändå har ni
inte alls låtit mig veta, att ni bor här. Jag har min bror på besök.
Just nyss har jag från Stiva fått underrättelse om att ni är här.”

”Från Stiva?” sade Darja Alexandrovna i förvånad ton.

”Ja, han skriver, att ni flyttat ut hit, och säger, att ni nog
tillåter mig att hjälpa er på ett eller annat sätt”, sade Ljevin. Men så
fort han sagt det, blev han plötsligt förlägen, hejdade sig och gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free