- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
237

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan under tystnad bredvid vagnen. Vad som gjort honom
förlägen var tanken att det hunde vara oangenämt för Darja
Alexan-drovna att en utomstående erbjöd henne sin hjälp i en
angelägenhet, som egentligen hennes man bort ordna åt henne. Och Darja
Alexandrovna fann det verkligen inte vidare passande av Stepan
Arkadjevitsj att lassa de angelägenheter, som angingo hans familj,
på en annans skuldror. Och hon märkte genast, att Ljevin förstod
det. Just till följd av denna finkänslighet och förståelse tyckte
hon så mycket om honom.

”Jag har naturligtvis sagt mig”, fortsatte Ljevin till sist, ”att
det endast kan betyda, att ni önskar se mig och det har jag glatt
mig mycket åt. Jag kan naturligtvis tänka mig, att mycket här
förefaller er främmande, och om ni behöver något, så står jag garna
till tjänst.”

”0, nej tack”, svarade Darja. ”Under den första tiden var det
verkligen mycket otrevligt, men nu har allt kommit i ordning på
ett rent av underbart sätt. Det är min gamla barnjungfrus
förtjänst”, tillade hon och pekade på Matrona Filimonovna. Den
sistnämnda märkte, att man talade om henne, och smålog förnöjt och
vänligt mot Ljevin. Hon kände honom och visste, att han skulle
vara en lämplig man åt hennes fröken, och önskade, att saken måtte
komma till stånd.

”Vill ni stiga upp i vagnen?” sade hon. ”Vi flytta ihop oss litet.”

”Tack, jag går hellre. Barn, vem följer med mig? Då springa
vi i kapp med hästarna.”

Barnen kände Ljevin endast högst obetydligt och kommo inte
ihåg, var de sett honom förr, men de visade icke gentemot honom
denna skygghet och motvilja, som barn så ofta visa vuxna, som
förställa sig. På hans uppmaning hoppade de båda äldsta genast ut
ur vagnen och sprungo med honom lika otvunget som med sin
barnjungfru eller miss Hull eller modern själv. Även Lilly ville
gärna komma till honom, och modern räckte honom henne. Han
tog henne på axlarna och sprang på detta sätt med henne.

”Var inte ängslig, var inte ängslig, Darja Alexandrovna!” ropade
han med ett glatt leende till modern. ”Det är mig alldeles
omöjligt att göra henne illa eller att tappa henne.”

Och då modern såg med vilken varsamhet han förflyttade sig,
lugnade hon sig och smålog glatt och förnöjt mot honom. Medan
han sprang, gav han barnen anvisningar, hur de skulle springa, och
samtidigt narrade han miss Hull att skratta genom sin dåliga
engelska samt berättade för Darja allehanda om sitt arbete på landet.

Efter middagen satt Darja ensam med honom på verandan och
började tala med honom om Katja.

”Vet ni av, att Katja kommer hit och stannar hela sommaren
hos mig?”

”Verkligen?” svarade han. Plan blev blodröd i ansiktet, bytte
genast om samtalsämne och sade: ”Får jag således skicka er två
kor? Om ni önskar göra avräkning med mig, kan ni ju betala fem
rubel i månaden, om ni har samvete att behandla mig på ett
sådant sätt.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free