- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
240

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tionde kapitlet - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen, er hade hon icke sett till på en längre tid. Om hon hade varit
äldre . . . För mig till exempel, om jag befunnit mig i hennes ställe,
hade ett vacklande varit uteslutet. Han har alltid varit mig
motbjudande, och utgången har även givit mig rätt.”

Ljevin tänkte på Katjas svar. Hon hade sagt: ”Det kan icke
vara ...”

”Darja Alexandrovna”, svarade han torrt, ”jag förstår att
uppskatta det goda förtroende ni har till mig. Men vare sig jag har rätt
eller orätt, så har i varje fall denna min av er så föraktade stolthet
dock den verkan, att för mig varje tanke på Katerina
Alexandrovna är något absolut omöjligt . . . Förstå mig rätt: Något absolut
omöjligt.”

”Jag skulle vilja säga en sak till: Betänk, att jag talar om min
syster, som jag har lika kär som mina egna barn. Jag säger icke,
att hon älskar er; jag ville endast säga, att hennes avböjande svar
just då ingenting bevisar.”

”Det vet jag dock icke!” utbrast Ljevin, i det han sprang upp.
”Om ni blott visste, hur ni pinar mig! Det är ungefär, som om
ett av era barn skulle ha dött och någon skulle säga till er: ’så och
så skulle barnet ha varit, då hade det kunnat förbli vid liv och ni
hade haft glädje därav’. Men nu är det dock dött, dött, dött . . .”

”Vad ni är löjlig”, sade Darja med ett sorgset leende, då hon såg
Ljevins sinnesrörelse. ”Ja, ja, nu förstår jag allt bättre och
bättre”, fortsatte hon i begrundande ton. ”Ni kommer således inte hit
till oss, när Katja är här?”

”Nej, jag kommer icke hit. Naturligtvis kommer jag icke att
ängsligt undvika Katerina Alexandrovna, men såvitt jag kan,
kommer jag att bemöda mig om att bespara henne obehaget av min
närhet.”

”Ni är mycket, mycket löjlig”, sade Darja Alexandrovna ännu
en gång och hon såg honom därvid med hjärtlig vänskap i
ansiktet. ”Gott, vi skola betrakta hela detta samtal, som om det aldrig
hade försiggått.”

Ljevin stannade till teet, men hans munterhet var försvunnen,
och han kände sig illa till mods.

Elfte kapitlet.

I medio av juli infann sig hos Ljevin byföreståndaren i systerns
by, som låg ungefär tjugu verst från Pokrovskoje, och medförde
en redogörelse för lantbruksangelägenheternas gång och för
höskörden. Den förnämsta inkomsten på systerns gods lämnades av
översvämningsängarna vid floden. Förr om åren hade dessa ängar
för-paktats av bönderna för tjugu rubel per desjatin. Då Ljevin
övertog godsets förvaltning, fann han vid besiktning av ängarna, att
de voro värda mer, och bestämde priset till tjugufem rubel pr
desjatin. Bönderna gingo icke in på detta pris och skrämde, enligt
vad Ljevin misstänkte, bort andra spekulanter. Då for Ljevin själv
dit och inrättade det så, att ängarna blevo mejade dels för daglön,
dels för en andel av skörden. Bönderna i byn uppreste så många
240

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free