Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinder som möjligt mot denna nymodighet, men saken lyckades det
oaktat och redan det första året avkastade ängarna dubbelt så
mycket som det föregående. På tredje året, d. v. s. fjolåret, hade
böndernas motstånd alltjämt fortfarit, och höskörden hade
försiggått på samma sätt. För det löpande året hade bönderna övertagit
höskörden på ängarna för tredjeden av avkastningen, och nu kom
byföreståndaren för att meddela, att höskörden var avslutad och att
han, av fruktan för regn, under bokhållarens överinseende
företagit delningen och redan ställt upp elva stackar för herrskapets
räkning. Men av hans obestämda svar på frågan hur mycket hö som
skördats på huvudängen, av byföreståndarens brådska att utföra
delningen av höet utan föregående förfrågan och av bondens hela
ton slöt Ljevin sig till att det var något som inte stod rätt till i
fråga om delningen av höet, och han beslöt att själv rida över och
undersöka saken.
Han anlände vid middagstiden till byn, ställde in hästen hos en
bekant gammal bonde, som var gift med hans brors amma, och
uppsökte denne bland hans bikupor, enär han gärna ville inhämta
närmare upplysningar om höskörden. Den språksamma, ståtliga
gubben — han hette Parmenov — tog mycket vänligt emot
Ljevin, visade honom hela sitt lantbruk och berättade ingående om sina
bin, men Ljevins frågor om höskörden besvarade han endast
obestämt och med synbar motsträvighet. Därigenom kände Ljevin sig
endast ännu mer styrkt i sina förmodanden. Han gick ut på
ängarna och såg på stackarna. Dessa stackar kunde omöjligt innehålla
femtio foror och för att överbevisa bönderna, lät Ljevin genast
hämta dit några höskrindor, lassa höet i en stack på dem och köra
in det i ladan. Stacken blev endast trettiotvå foror. Trots
byföreståndarens bedyranden att höet hade varit mycket poröst och
sedan satt sig i stackarna och fastän han tog Gud till vittne på att
han förfarit med största samvetsgrannhet, höll Ljevin fast vid sin
ståndpunkt att höet blivit delat utan hans anvisning och att han
till följd därav icke tog emot detta hö, beräknat efter femtio foror
per stack. Efter mycket prat avgjordes saken på det sättet, att
bönderna skulle i sin andel räkna med dessa elva stackar, var och
en beräknad efter femtio foror, och att en ny fördelning av
herrskapets andel skulle äga rum. Förhandlingarna och fördelningen av
stackarna varade ända tills kvällsvarden. Då det sista höet var
fördelat, gav Ljevin bokhållaren i uppdrag att ha överinseendet över
saken, slog sig ned i en av herrskapets höskrindor och betraktade
förnöjt ängen, på vilken det rådde ett vimmel av människor.
Framför honom, vid en krök av floden, på andra sidan om ett
litet träsk, förflyttade sig glatt pratande, brokigt klädda
bondkvinnor, och höet, som låg utbrett på marken, räfsades hastigt ihop till
gråa, oregelbundna vågor. Bakom kvinnorna gingo bönderna med
högafflar, och av vågorna uppstodo breda, höga, porösa hövålmar.
Till vänster rasslade vagnarna fram över den redan slagna ängen
och hövålmarna som i jättelika bingar med gafflar räcktes upp i
vagnarna, tornade sig i tunga hömassor, som hängde ned på hästarnas
bakdelar.
16. — Anna Karenina.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
