Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stänkt över honom, och han sedan skulle kunna fortsätta sin
ar-betsfyllda, ärorika, för mänskligheten gagneliga levnadsväg.
”Jag kan icke bli olycklig därigenom att en föraktlig kvinna
begått ett brott; nu gäller det endast att finna den bästa utvägen ur
den svåra situationen, i vilken hon försatt mig. Och jag skall
finna den”, sade han sig, i det hans panna lade sig i allt djupare veck.
”Jag är icke den första och kommer icke heller att bli den sista.”
Och alldeles oavsett de exempel ur världshistorien, från och med
Menelaus, som genom ”Sköna Helena” återkallats i allas minne,
räknade Alexei Alexandrovitsj upp en hel rad fall i det närvarande,
i vilka kvinnor, tillhörande de allra högsta sällskapskretsarna, varit
sina män otrogna. ”Darjalov, Poltavski, furst Karibanov, greve
Paskudin, Dram... ja, även Dram, en sådan hederlig, duktig
man... Semjonov, Tschagin, Sigonin”, alla dessa bedragna äkta
män sammanställde Alexei Alexandrovitsj i sitt minne.
”Visserligen faller på dessa män ett mot det sunda förnuftet stridande
åt-löje, men jag å min sida har däri aldrig sett något annat än en
olycka, som hänt dem, och har städse beklagat dem för en sådan
olycka”, sade Alexei Alexandrovitsj sig, ehuru det inte alls
överensstämde med sanningen ty han hade aldrig beklagat dessa olyckliga,
utan endast känt sig mera höjd i sin självaktning, ju mera det
hopat sig exempel på kvinnor, som varit otrogna mot sina män. ”Det
är en olycka, som kan hända vem som helst. Och denna olycka
har nu träffat mig. Nu gäller det endast att på bästa sätt komma
ut ur denna situation.” Och nu begrundade han ingående de olika
handlingssätt, som män i samma belägenhet som han tillgripit.
Darjalov duellerade ...
Att anställa reflektioner över dueller, det hade Alexei
Alexandrovitsj redan som ung man alltid känt stor benägenhet för. Därför
att han till hela sin konstitution var en mycket rädd människa och
mycket väl visste det själv. Icke utan förfäran förmådde han
tänka på en mot honom riktad pistol, och han hade aldrig i sitt liv
använt något slags vapen. Denna hans ängslan hade i ungdomen
ofta föranlett honom att tänka på dueller och sätta sig in i en sådan
belägenhet, att han skulle bli tvungen att utsätta sitt liv för en
sådan fara. När han haft framgång på sin bana och uppnått en
trygg levnadsställning, hade dessa tankar för en längre tid fallit i
glömska, men nu intogo de åter sin gamla plats, och ängslan för
att göra sig skyldig till en feghet visade sig alltjämt vara så stark,
att Alexei Alexandrovitsj länge begrundade frågan om en duell från
alla håll och kanter och liksom lekte med den, ehuru han på
förhand visste, att han icke på några villkor skulle duellera.
”Otvivelaktigt är hos oss det högsta samhällslagret alltjämt så
föga civiliserat att många förstå att avvinna duellen en god sida.
Men vilket resultat kan man uppnå genom en duell? Låt oss
antaga, att jag utmanar honom”, fortsatte Alexei Alexandrovitsj i sina
tankar. Men när han nu livligt föreställde sig den natt, som han
skulle uppleva efter en utmaning, och sedan den mot honom
riktade pistolen, då ryckte han till och kom på det klara med att han
aldrig skulle kunna göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
