- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
249

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjortonde kapitlet - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

träffande utförligt tala om allt detta med er. Alldenstund
sommarsäsongen närmar sig sitt slut, vill jag be er att så snart som
möjligt, i varje fall icke senare än tisdagen, flytta in till
Petersburg. Alla för flyttningen erforderliga mått och steg skola
vidtagas. Jeg ber er lägga märke till, att jag sätter särskilt värde på
uppfyllandet av denna min önskan.

A. Karenin.

P. S. Jag närsluter en summa pengar, som ni måhända behöver
i och för era utgifter.”

Han läste igenom brevet ännu en gång och var belåten med det,
i all synnerhet med att han tänkt på att skicka med pengar. Brevet
innehöll ej ett enda skarpt ord eller en förebråelse, men var heller
inte avfattat i vänlig ton. Huvudsaken var, att han slagit en
gyllene brygga åt hustrun att komma tillbaka på. Han vek ihop
brevet, glättade ut det med en stor papperskniv av elfenben och
stoppade det jämte några sedlar in i ett kuvert. Allt detta gjorde han
med det välbehag, som hanterandet av goda skrivutensilier alltid
beredde honom. Sedan ringde han.

”Lämna det här till kuriren med tillsägelse, att han i morgon
skall åka ut med det till villan och lämna det till Anna
Arkadjev-na”, sade han och reste sig upp.

Femtonde kapitlet.

Anna hade visserligen gjort ivriga och hårdnackade invändningar,
då Vronski hade sagt henne, att hennes belägenhet i längden blev
omöjlig, men i djupet av sin själ hade dock även hon ansett sin
belägenhet osann och ohederlig och av hela sitt hjärta önskat
förändra den. När hon sedan tillsammans med mannen åkte hem
från kapplöpningen, hade hon i ögonblickets uppbrusning sagt
honom allt och var trots den smärta, hon därvid kände, riktigt
glad över att hon hade gjort det. Sedan mannen därpå hade
lämnat henne ensam, hade hon sagt sig, att hon gladde sig åt att allt
nu kommit i dagen och att det åtminstone var slut med lögn och
förställning. Det hade förefallit henne otvivelaktigt, att hennes
läge nu skulle regleras för alltid. Hon hade sagt sig, att detta nya
läge ju möjligtvis skulle kunna bli dåligt, men det skulle dock vara
ordnat och fritt från oklarhet och lögn. Den smärta, som hon
berett sig och sin man därigenom att hon talat så uppriktigt skulle
nu utjämnas därigenom att allt nu skulle komma i ett
reglerat tillstånd. Denna kväll hade hon sedermera haft ett möte
med Vronski men hade icke omtalat för honom något av vad som
försiggått mellan henne och hennes man, ehuru hon hade bort göra
det.

Då hon vaknade följande morgon, var det första, som föll henne
in de ord, som hon sagt till sin man, och dessa ord föreföllo henne
nu så förskräckliga, att hon inte alls kunde förstå, hur hon kunnat
förmå sig till att uttala dessa sällsamma, råa ord, så förskräckliga,
att hon nu icke kunde föreställa sig, vilken följden av dem skulle
bli. Men orden voro uttalade, och Alexei Alexandrovitsj hade åkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free