- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
256

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i furstinnan Tverskajas biljett. Men nu ämnade Anna fara dit, i
förhoppning att träffa Vronski där.

Anna anlände till furstinnan tidigare än de andra gästerna.

I samma ögonblick, som hon trädde in i huset, var även
Vron-skis kammartjänare, som med sina utkammade polisonger såg ut
som en kammarjunkare, på väg in. Han stannade vid dörren, tog
av sig mössan och lät henne gå före. Anna kände igen honom,
och nu först föll det henne in att Vronski föregående dag sagt, att
han icke skulle komma dit. Förmodligen innehöll biljetten, han
skickade med kammartjänaren, hans återbud.

Medan hon lade av sig ytterkläderna i förrummet, hörde hon,
hur kammartjänaren, som till och med uttalade "r’’ som en
kammarjunkare, sade: ”Från greven till furstinnan”, och lämnade
biljetten.

Hon hade gärna velat fråga honom, var hans husbonde var. Flon
hade gärna velat vända om för att skriva, att han skulle komma
till henne, eller även själv farit till honom. Men varken det första
eller det andra eller det tredje var henne möjligt, ty redan klingade
den klocksignal, som tillkännagav hennes ankomst, och en av
furstinnan Tverskajas betjänter stod redan till hälften vänd mot den
öppnade dörren och väntade på att hon skulle träda in i de inre
gemaken.

Hon kände sig här lika oklar och obeslutsam som hemma. Ja,
detta tillstånd var här till och med ännu värre, då hon icke kunde
företaga sig något, icke sammanträffa med Vronski, utan måste
röra sig i ett främmande, för hennes sinnesstämning så föga
lämpligt sällskap. Men hon var iförd en toalett, som, det visste hon,
klädde henne väl; hon var icke ensam, utan befann sig mitt i denna
dagdriveriets prunkande, henne så välbekanta miljö, och till följd
därav kände hon sig lättare till sinnes än hemma. Här behövde
hon inte tänka efter vad hon skulle göra. Allt gick helt och hållet
av sig självt. Då Betsy kom henne till mötes i en vit toalett, av
vars elegans hon blev överraskad, smålog Anna mot henne som
alltid. Furstinnan åtföljdes av Tuschkevitsj och en med henne
besläktad ung dam, som till sina i landsorten boende föräldrars
lycksalighet fick tillbringa sommaren hos den berömda furstinnan.

Anna måste ha haft något särskilt i sitt uppträdande, ty Betsy
märkte det genast.

”Jag har sovit illa”, svarade Anna på Betsys fråga och såg på
betjänten, som kom gående fram till furstinnan med, antog hon,
Vronskis brev.

”Vad det gläder mig, att ni kommit”, sade Betsy. ”Jag känner
mig så trött och skulle just dricka en kopp te, innan mina gäster
anlända. Under tiden”, vände hon sig till Tuschkevitsj, ”kan ni
ju gå med Mascha och pröva den nya krocketplanen, där borta
där gräsmattan håller på att klippas. Vi båda hinna ännu att
prata av hjärtans lust vid teet — we’11 a cosy chat inte sant?” vände
hon sig leende till Anna och tryckte den hand, med vilken hon höll
parasollet.

”Så mycket mer, som jag inte kan stanna länge hos er; jag måste

256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free