- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
258

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som just kom tillbaka, lämnade det i hennes närvaro till en betjänt
med tillsägelse att genast gå med det.

Vid teet, som serverades på ett litet bord i den svala lilla
salongen, utspann sig verkligen mellan de båda damerna a cosy chat,
såsom furstinnan Tverskaja lovat, ända till de övriga gästernas
ankomst. De häcklade de personer, som väntades, och samtalet
rörde sig särskilt länge om Lisa Merkalova.

”Hon är mycket älskvärd och har alltid varit mig sympatisk”,
anmärkte Anna.

”Det förtjänar hon även. Hon är rent av förtjust i er. I går
kom hon fram till mig efter kapplöpningarna och var alldeles
förtvivlad över att inte finna er kvar där. Hon sade, att ni är en
riktig romanhjältinna och att om ni vore man, skulle hon för er
skull begå tusende dårskaper.”

”Men var snäll och tala om för mig, ty det har jag aldrig
kunnat förstå”, började Anna efter en liten paus och därtill i en ton,
som tydligt utvisade, att hon icke framställde en likgiltig fråga,
utan att det, varom hon frågade, var viktigare för henne, än det
hade bort vara. ”Var snäll och säg mig, av vilket slag är
egentligen hennes förhållande till furst Kaluschki eller Mischka, såsom
han kallas? Jag har endast helt obetydligt mött dem båda ute i
sällskapslivet. Hur är det med den saken?”

Betsy skrattade med ögonen och fixerade Anna skarpt.

”Det är ett nytt mod”, svarade hon. ”Alla våra damer ha
bestämt sig för detta mod. De ta icke längre hänsyn till
trångbrösta-de åsikter. Men i fråga om det kan man visserligen handla olika.”

”Ämnar ni er på Rolandakis fest?” frågade Anna för att ge
samtalet en annan vändning.

”Det tror jag inte”, svarade Betsy och började försiktigt slå
upp det doftande teet i de små, genomskinliga kopparna. Sedan
hon skjutit till Anna en kopp, satte hon en cigarrett i ett
silvermunstycke och rökte.

”Ja, förstår ni, jag befinner mig i en lycklig situation”, började
hon, i det hon tog koppen i sin hand; nu skrattade hon icke längre.
”Jag förstår er och jag förstår Lisa. Lisa, hon är en av dessa naiva
naturer, som i likhet med barnen icke veta, vad som är gott och
vad som är ont. Åtminstone visste hon det icke, då hon ännu var
mycket ung. Och nu vet hon, att denna ovetenhet klär henne bra.
Nu är hon kanske med avsikt ovetande”, sade Betsy med ett fint
leende. ”Men det oaktat klär det henne bra. Förstår ni, man kan
ta denna sak tragiskt och göra sig till martyr, men man kan också
helt enkelt betrakta den från den glada sidan. Ni har kanske
benägenhet för att taga saker och ting alltför tragiskt.”

”Vad jag gärna skulle vilja känna andra människor lika bra, som
jag känner mig själv”, sade Anna allvarligt och eftertänksamt. ”Är
jag sämre eller bättre än andra. Sämre, tror jag.”

”Ett riktigt barn! Ett riktigt barn!” utbrast Betsy. ”Men där
äro de ju!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free