Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av förhållanden i livet, men i stället voro dessa grundsatser icke
underkastade något som helst tvivel, och Vronski, som aldrig kom
ut ur denna krets, hade aldrig tvekat ens ett ögonblick om vad det
var hans skyldighet att göra. Denna hederskodex bestämde
kategoriskt, att han måste betala sin skuld till en falskspelare, men att
han icke behövde göra det till en skräddare; att man icke fick
ljuga på män, men däremot på kvinnor; att det är otillåtet att
bedraga någon, såvida det icke är en äkta man; att man icke får
förlåta förolämpningar men har rättighet att förolämpa andra o. s. v.
Alla dessa grundsatser voro kanske oförnuftiga och omoraliska, men
de stodo över allt tvivel, och när han följde dem, kände Vronski
att hans samvete var lugnt och att han kunde gå med högburet
huvud. Endast under den allra senaste tiden hade Vronski med
anledning av sitt förhållande till Anna börjat misstänka, att hans
hederskodex kanske inte fullständigt reglerade alla förhållanden i
livet, och framtiden lät honom på avstånd skymta svårigheter och
tvivel, för vilka det icke fanns något rättesnöre i hans kodex.
Hans nuvarande förhållande till Anna och till hennes man
föreföll honom enkelt och klart. Detta förhållande var tydligt och
noggrant reglerat i den kodex, av vilken han lät leda sig.
Hon var en anständig kvinna, som skänkt honom sin kärlek, och
han älskade henne, och till följd därav var hon för honom en
kvinna, som var värdig samma eller till och med ännu högre
aktning än en lagvigd maka. Han hade hellre låtit hugga av sig
handen än tillåtit sig med ett ord eller en anspelning kränka henne eller
på minsta sätt brista i den aktning, som en kvinna över huvud taget
kan göra anspråk på.
Hans förhållande till societeten var likaledes tydligt och klart.
Alla kände måhända till eller anade hans förhållande till Anna, men
ingen vågade tala därom. I annat fall var han redo att bringat den
som gjorde det, till tystnad och försvara den älskade kvinnans icke
existerande heder.
Allra tydligast var hans förhållande till den äkta mannen. Från
och med det ögonblick, då Anna fått Vronski kär, hade han varit
övertygad om att han och endast han besatt en oantastlig
rättighet till henne. Den äkta mannen var endast en överflödig och
störande person. Otvivelaktigt befann denne sig i en beklaglig
belägenhet, men den saken fanns det ingenting att göra åt. Det enda,
vartill denne äkta man hade rättighet, var att med vapen i hand
fordra upprättelse, och att ge denna upprättelse, därtill hade
Vronski varit redo från första ögonblicket.
Men på den senaste tiden hade det mellan honom och henne
inträtt nya, innerliga förhållanden, som skrämde honom genom sin
oklarhet. Senast i går hade hon omtalat för honom, att hon var i
grossess. Och han hade känt, att detta meddelande och det, som
Anna väntade av honom, fordrade ett handlingssätt, som icke fanns
fullständigt föreskrivet i den kodex av grundsatser, av vilka han lät
leda sig i sitt liv. Han hade faktiskt varit alldeles utom sig, och
i första ögonblicket hade hans hjärta ingivit honom att fordra av
henne, att hon skulle lämna sin man. Det hade han även sagt till
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
