- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
266

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugonde kapitlet - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jämnårig med och skolkamrat till Vronski, var han dock redan
general och emotsåg utnämningen till en post, där han kunde utöva
inflytande på statsangelägenheternas gång. Vronski däremot var
visserligen en oavhängig, mycket beundrad, av en förtjusande
kvinna älskad man, men han var dock alltjämt endast ryttmästare, åt
vilken man överlät att vara oavhängig så mycket han ville.
”Naturligtvis avundas jag icke Serpuchovskoi och har ingen anledning
att avundas honom, men hans avancemang är för mig ett bevis, att
man endast behöver invänta den riktiga tidpunkten för att kunna
göra en snabb karriär. För tre år sedan befann han sig ännu i
samma ställning som jag. Tar jag avsked, så bränner jag mina skepp
bakom mig. Stannar jag i tjänsten, så förlorar jag ingenting. Hon
har själv sagt, att hon icke önskar förändra något i sin belägenhet.
Och när jag är i besittning av hennes kärlek, kan jag icke avundas
Serpuchovskoi.” Och långsamt vridande sina mustascher, reste han
sig upp och gick av och an i rummet. Hans ögon glänste ovanligt
klart, och han kände sig i denna fasta, lugna, glada sinnesstämning,
som alltid inställde sig hos honom, då han kommit till klarhet i
fråga om sin belägenhet. Allt var rent och klart, liksom vid
föregående bokslut. Han rakade sig, tog en kall avrivning, klädde sig
och gick ut.

T juguförsta kapitlet.

”Jag skulle just hämta dig. Din stortvätt har varat länge i dag”,
sade Petrizki. ”Nå, allt klart?”

”Ja”, svarade Vronski. Han smålog endast med ögonen och
vred upp sina mustascher så försiktigt, som om den vackra
ordning, i vilken han försatt sina angelägenheter, åter kunde förstöras
genom allt för häftiga, hastiga rörelser.

”Efter detta arbete befinner du dig alltid i en sinnesstämning,
som om du komme ut ur bastun”, sade Petrizki. ”Jag kommer från
Grizka (detta var regementschefens smeknamn). Man väntar dig
där.”

”Vad är det för en fest där borta?”

”Serpuchovskoi har kommit hit.”

”Ah!” sade Vronski. ”Det visste jag inte alls.”

Hans leende ögon strålade ännu klarare.

”0, det gläder mig verkligen.”

Regementschefen Demin bebodde ett stort hus. Hela
sällskapet befann sig på den rymliga terrassen. Det första, som Vronski
fick se på gården, var regementssångarna, som stodo vid ett htet
brännvinsfat, och regementschefens friska, glada ansikte; omkring
honom stodo officerarna. Han hade just trätt fram på första
trappsteget till terrassen och gav med så hög röst, att den överröstade
den av musiken spelade Offenbachska kadriljen. en befallning och
vinkade till sig några litet avsides stående soldater. Denna lilla
trupp soldater, däribland en fanjunkare och några andra
underofficerare, gick tillsammans med Vronski fram till terrassen.
Regementschefen återvände till bordet, kom sedan tillbaka med ett
266

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free