- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
267

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

champagneglas i handen och utbragte en skål: ”För vår forna
kamrat, den tappre generalen furst Serpuchovskoi! Hurra!”

Efter regementschefen trädde den leende Serpuchovskoi fram med
ett glas i handen.

”Du blir ju alltjämt yngre, Bondarenko”, vände han sig till den
alldeles framför honom stående rödkindade fanjunkaren, som
alltjämt fanns kvar vid regementet från hans egen tid.

Då Serpuchovskoi kom ned för trappan, varseblev han Vronski,
och ett glatt leende upplyste hans ansikte. Han nickade åt honom
och höjde glaset, i det han hälsade på Vronski och samtidigt genom
en åtbörd antydde, att han nödvändigtvis först måste gå fram till
fanjunkaren som stod med stram hållning och redan satte sina
läppar i beredskap för emottagandet av den väntade kyssen.

”Åh, där är han ju!” utropade regementschefen. ”Och Jaschvin
har dock sagt mig, att du åter befann dig i din dystra
sinnesstämning.”

Serpuchovskoi kysste fanjunkaren på de fuktiga, friska läpparna,
torkade sig om munnen med näsduken och trädde fram till Vronski.

”Nå, det var verkligen roligt!” sade han, tryckte hans hand och
förde honom litet avsides.

”Drag försorg om hans lekamliga väl!” ropade regementschefen
till ryttmästare Jaschvin, i det han pekade på Vronski och sedan
gick ned till soldaterna.

”Vronski! Vill du ha något att äta eller dricka?” frågade
Jaschvin. ”Hallå där!’ Hämta något åt greven att äta! Och se här,
drick!”

Dryckeslaget hos regementschefen blev riktigt långvarigt. Det
dracks mycket. Officerarna hissade Serpuchovskoi, och sedan
visade de regementschefen samma ära. Sedan dansade regementschefen
och Petrizki efter en av regementssångarna sjungen melodi. Sedan
slog sig regementschefen, som redan blivit åtskilligt matt, ned på
en bänk på gården och började demonstrera för ryttmästare
Jaschvin Rysslands överlägsenhet över Preussen, i all synnerhet i
fråga om kavallerianfall. De drickande förhöllo sig lugna en kort
stund. Serpuchovskoi gick in i toalettrummet för att tvätta sig om
händerna, och fann där Vronski, som spolade sig med vatten. Han
hade tagit av sig uniformsrocken, höll sin röda, ludna hals under
vattenstrålen och frotterade kraftigt hals och huvud med
händerna. Då han var färdig med det, slog han sig ned bredvid
Serpuchovskoi på den lilla röda soffan i rummet, och sedan vidtog ett
samtal, som intresserade dem båda i hög grad.

”Jag har alltid inhämtat noggranna upplysningar om dig genom
min fru”, sade Serpuchovskoi. ”Jag gläder mig mycket år att du
ofta besökt henne.”

”Hon är god vän med Varja, och de två äro de enda damer i
Petersburg, som det bereder mig nöje att umgås med”, svarade
Vronski leende.

”De enda?” frågade Serpuchovskoi, likaledes leende.

”Även jag har hört mycket om dig, men icke endast genom din
fru”, svarade Vronski och avvisade genom sin allvarliga uppsyn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free