- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
268

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna anspelning. ”Jag har glatt mig mycket åt din framgång,
men den har icke förvånat mig det minsta. Jag hade till och med
väntat ännu mer.”

”Uppriktigt sagt”, sade Serpuchovskoi leende, ”så har jag
tvärtom väntat mig mindre. Men jag gläder mig däråt. Jag är
äregirig, det är en svaghet hos mig, som jag erkänner mig skyldig till.”

”Du skulle kanske icke erkänna dig skyldig till den, om du icke
haft framgång”, svarade Vronski.

”Det kan nog hända. Jag vill inte påstå, att det inte lönade
mödan att leva utan äregirighet, men det vore dock en långtrådig sak.
Naturligtvis kan jag misstaga mig därvidlag, men jag anser ändå,
att jag har en viss begåvning för den verksamhet, som jag valt åt
mig, och att förmågan att verka ligger bättre i mina händer än i
många andras, som jag känner”, sade Serpuchovskoi, strålande i
medvetandet av sin framgång. ”Och därför känner jag mig så
mycket mer belåten, ju närmare jag kommer till en plats, som ger mig
ett större verksamhetsområde.”

”Det kan måhända tillämpas på dig men inte på alla. Förr
tänkte även jag på samma sätt, men nu tar jag dagen, som den kommer,
och tycker, att det inte lönar mödan att leva bara för äregirigheten”,
svarade Vronski.

"Där ha vi det, där ha vi det”, svarade Serpuchovskoi
skrattande. ”Jag har redan hört talas om, vad du gjort, att du avböjt en
post . . . Naturligtvis hade du därvidlag mitt gillande. Men allt
har dock sitt särskilda sätt, varpå det måste göras. Jag tror, att
det steg, du tog, i sig självt var gott men att du icke tog det på
rätt sätt.”

”Vad som är gjort, är gjort, och som du vet, förnekar jag aldrig
något, jag gjort. Och dessutom mår jag utmärkt bra därav.”

”Utmärkt bra — för en tid. Men din tillfredsställelse kommer
icke att vara för hela livet. Till din bror skulle jag icke vilja säga
det. Han är ett gott barn, liksom vår värd här. Det måtte gälla
honom!” tillade han, i det han lyssnade efter hurraropen, som
skallade. ”Han tycker om dylikt, men dig skulle det icke kunna
tillfredsställa.”

”Jag säger ju inte heller, att det tillfredsställer mig.”

”Ja, och det är ändå inte allt. Vi behöva sådana män som du.”

”Vem behöver dem?”

”Staten, Ryssland. Ryssland behöver sådana män, ett helt parti
av sådana män, i annat fall går allt omkull hos oss.” Och sedan
hörde Vronski på med största intresse, medan vännen redogjorde
för sina åsikter.

”Jag saknar dock något, som är av största vikt, nämligen
begäret efter makt”, svarade han till sist. ”Detta begär har jag förut
känt, men numera är det försvunnet.”

”Ursäkta mig, men det är inte sant”, svarade Serpuchovskoi.

”Jo, det är sant, det är sant! För att vara uppriktig skall jag
tillägga: nu”, svarade Vronski.

”Ja, nu är det sant. Det är en annan sak. Men denna tid
kommer icke att vara i hela ditt liv.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free