- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
274

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ingen, som såg honom, hade kunnat tänka, att det ögonblicket
efteråt över hans läppar skulle strömma ord, som skulle framkalla
en fruktansvärd storm, föranleda medlemmarna att skrika högt och
tvinga ordföranden att återkalla dem till ordningen. Då referatet
var avslutat, förklarade Alexei Alexandrovitsj med sin höga röst,
att han hade att föredraga några överväganden i fråga om de
främmande folkens styrelse. Alla de närvarandes uppmärksamhet
riktades på honom. Alexei Alexandrovitsj klarade strupen och började
framlägga sina tankar. Därvid såg han icke på sin motståndare,
utan utvalde därtill, såsom han alltid brukade göra under sina tal,
den första, framför honom sittande personen, en liten, blid gammal
man, som aldrig hade någon egen mening i kommissionen. Då han
talade om den organiska grundlagen, sprang hans motståndare upp
och började göra invändningar. Stremov, som likaledes var
medlem av kommissionen och ävenledes kände sig kränkt, försökte
rättfärdiga sig, och sammanträdet antog en mycket stormig karaktär,
men Alexei Alexandrovitsj triumferade såsom segrare. Hans förslag
blev antaget, tre nya kommissioner tillsattes, och följande dag
talade man inom vissa kretsar i Petersburg icke om något annat än
om detta sammanträde. Alexei Alexandrovitsjs framgång var till
och med större, än han själv hade väntat.

Följande morgon, på tisdagen, kom Alexei Alexandrovitsj, så fort
han vaknade, att med nöje tänka på gårdagens seger, och ehuru
han bemödade sig om att förefalla likgiltig, kunde han dock icke
återhålla ett leende, då hans underdirektör i sin önskan att säga
honom något smickrande, berättade för honom om de rykten, som han
hört om kommissionens sammanträde.

Till följd av konferensen med underdirektören hade Alexei
Alexandrovitsj alldeles glömt av att det i dag var tisdag, den dag som
han utsatt till Anna Arkadjevnas återkomst från landet, och han
blev förvånad och oangenämt överraskad, då betjänten kom in och
anmälde hennes ankomst.

Anna hade anlänt till Petersburg tidigt på förmiddagen. Enligt
ett telegram från henne hade vagnen skickats till stationen för att
hämta henne, och till följd därav hade hon antagit, att Alexei
Alexandrovitsj väntade hennes ankomst. Men då hon anlände hem,
tog han icke emot henne. Man sade henne, att han ännu icke
kommit ut från sina rum och arbetade tillsammans med
underdirektören. Hon gav tillsägelse om att man skulle anmäla hennes
ankomst för hennes man, gick in till sig och sysselsatte sig med att
ordna sina tillhörigheter, medan hon väntade på att han skulle
komma till henne. Det förflöt en timme, och han hade ännu inte
kommit in till henne. Hon gick in i matsalen, under förevändning
av att där ordna något, och talade med avsikt högt, enär hon
väntade, att han då skulle komma in till henne. Men han kom icke,
ehuru hon hörde, att han följde underdirektören till dörren i
arbetsrummet. Hon visste, att han enligt sin vana nu snart skulle åka
till sin tjänstgöring, och hade gärna velat tala med honom
dessförinnan för att ordna deras blivande förhållande.

Hon gick av och an några gånger i salongen och begav sig sedan

274

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free