- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
277

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugufjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbetarne, varvid på ena sidan, d. v. s. på hans sida, låg den
ständiga strävan att omgestalta allt efter de bästa föredömen, och på
den andra tingens naturliga ordning. Och han såg, att vid denna
strid, i vilken han spände krafterna till det yttersta och i vilken det
på den andra sidan icke förekom någon ansträngning, ja, över
huvud taget icke någon avsikt, han såg att i denna strid resultatet
skulle bli det, att lantbruket ingenting avkastade, och att de
präktiga lantbruksredskapen, den präktiga boskapen och landet skulle
fördärvas helt och hållet. Och vad som var huvudsaken var, att
den av honom i detta verk använda energien icke blott gick helt
och hållet gagnlöst förlorad, utan att han, när han kommit till en
riktigare åsikt om sitt lantbruk, icke kunde blunda för det faktum,
att målet för hans energi var helt och hållet ovärdigt. Ty vad
rörde sig i själva verket striden om? Han kämpade om varje öre,
som tillkom eller tillhörde honom. (Och det måste han, ty om
hans energi avtagit, så hade han genast saknat pengar att avlöna
arbetarna med); men arbetarna hade i denna strid endast det
målet för ögonen att få arbeta lugnt och angenämt, det vill säga
så, som de Voro vana. I hans intresse låg det, att varje arbetare
arbetade så mycket som möjligt och dessutom att han icke lät det
brista i aktsamhet, att han vinnläde sig om att icke förstöra
kastmaskinen, hästräfsorna, tröskmaskinen, att han utförde sitt arbete
med överläggning; men arbetarna ville gärna arbeta så angenämt
som möjligt, med raster, och framför allt, sorglöst, tanklöst,
aktlöst, det hade Ljevin denna sommar jämt och ständigt kunnat
iakttaga.

Därtill kom även den omständigheten, att Katja
Schtscherbatzka-ja, som han dock så gärna hade träffat, men icke vågade uppsöka,
nu befann sig på endast trettio versts avstånd från honom.

Darja Alexandrovna skickade honom ett par rader, i vilka hon
bad honom om en damsadel för Katjas räkning. ”Man har sagt
mig, att ni har en sådan”, skrev hon. ”Jag hoppas, att ni
personligen kommer hit med den.”

Det blev för mycket för honom, han kunde icke uthärda mer!
Hur kunde en klok, finkänslig kvinna förnedra sin syster på detta
sätt! Han skrev tio svar, rev sönder dem allesammans och
skickade henne sadeln utan en enda rad, Att skriva, att han skulle
komma dit, gick icke an, eftersom han ju ändå inte skulle komma
dit; och att skriva, att han inte kunde komma, därför att han
var förhindrad eller skulle resa bort, det var ännu sämre. Så han
skickade henne sadeln, utan något åtföljande brev, och i
medvetandet om att ha gjort något, som han måste blygas över,
överlämnade han redan följande dag det honom numera så
vedervärdiga lantbruket i förvaltarens händer och reste till en tämligen
avlägsen krets till sin vän Svijaschski, som invid sin egendom hade
präktiga, på snäppor rika sumpmarker och som helt nyligen skrivit
och bett honom uppfylla ett för länge sedan givet löfte att
avlägga ett besök hos honom. Dessa snäpprika sumpmarker i
kretsen Surov hade redan länge haft något lockande för Ljevin, men
med anledning av sitt lantbruk hade han alltid uppskjutit färden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free