- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
280

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugufemte kapitlet - Tjugusjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Tack så mycket”, sade gubben och tog glaset, men det erbjudna
sockret avböjde han, i det han pekade på den sockerbit, som han
ännu hade kvar och som han bitit litet av då och då. ”Hur kan
man förresten bedriva lantbruk med arbetare?” sade han. ”Det
går man under på. Se till exempel på Svijaschski. Vi veta ju,
vilket utmärkt land han har, men hans skörd ser det oaktat inte
vidare lovande ut. Överinseendet blir dock alltid bristfälligt.”

”Men du driver ju själv lantbruk med arbetare?”

”Vi äro vana att förrätta bondearbete och äro överallt själva
med om det. Är en arbetare dålig, så måste han gå; i nödfall
reder jag mig med männen i min egen familj.”

”Far, Finogen skulle vilja ha te”, sade frun med galoscherna,
som kom in i rummet.

”Ja, så är det, nådig herre”, sade gubben, bugade sig omständligt,
tackade Ljevin och lämnade rummet.

T ju gusjätte kapitlet.

Svijaschski var adelsmarskalk i sin krets. Han var fem år äldre
än Ljevin, och gift sedan en längre tid tillbaka. Hos honom bodde
även hans unga ogifta svägerska, som var Ljevin mycket
sympatisk. Och han visste, att Svijaschski och hans hustru livligt
önskade göra ett par av honom och denna unga flicka. Men han
visste även, att, trots det att han gärna ville gifta sig och trots det
att denna tilldragande unga flicka av allt att döma lovade att bli
en förträfflig hustru, skulle han lika litet kunna gifta sig med henne
som flyga upp till himmeln, till och med om han icke varit
förälskad i Katja Schtscherbatzkaja. Och detta medvetande var ett
otrevligt påbröd till det nöje, som han väntade sig av färden till
Svijaschski.

Nu, efter den missräkning som hans egen verksamhet som
lantbrukare berett honom, gladde Ljevin sig alldeles särskilt åt att få
vara tillsammans med Svijaschski. Alldeles oavsett det faktum att
anblicken av denna lyckliga, med sig själv och hela världen belåtna
lilla duva och dess väl inredda bo alltid försatte honom i en
förnöjd sinnesstämning, så önskade han nu, då han kände sig så
missbelåten med sitt eget liv, utgrunda denna hemlighetsfulla egenskap
i Svijaschskis själ, som förlänade hans liv en sådan klarhet,
målmedvetenhet och glättighet. Dessutom visste Ljevin, att han hos
Svijaschski skulle träffa några godsägare i trakten, och han kände
sig högeligen intresserad av att med dem få samtala om
lantbruks-angelägenheter, skörden, lejandet av arbetare o. s. v. och få höra
deras åsikter.

Det visade sig, att jakten var sämre, än Ljevin hade väntat.
Träsket var uttorkat, och det fanns knappast några snäppor alls.
Han strövade omkring hela dagen och hade endast-tre stycken med
sig hem, men i stället medförde han, liksom alltid från jakten, en
utmärkt aptit, ävensom en förträfflig sinnesstämning och detta
uppiggade själstillstånd, som hos honom alltid inställde sig efter
stark kroppsrörelse. Och även på jakten, under de ögonblick då
280

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free