- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
281

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugusjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han till synes icke tänkte på någonting alls, tänkte han alltjämt
på den där gamla bonden och hans familj, och denna honom
föresvävande bild hade icke blott tagit hans uppmärksamhet i anspråk,
utan även på sätt och vis givit honom lösningen på en därmed i
sammanhang stående fråga.

Till teet på kvällen närvoro även två andra godsägare, som
kommit dit för att rådgöra om några förmyndarangelägenheter, och
nu kom det i gång ett av dessa intressanta samtal, som Ljevin
hade väntat.

Ljevin satt vid tebordet bredvid värdinnan och måste
konversera med henne och svägerskan, som satt mitt emot honom.
Värdinnan var liten till växten, blond, med ett runt ansikte, som
ständigt lyste av ett glatt leende och hade att uppvisa vackra små
gropar. Ljevin bemödade sig om att lösa den mycket intressanta
gåtan, som hennes man alltid utgjorde för honom, men han hade
icke sin fulla frihet att tänka, därför att han erfor en pinsam
förlägenhet. Denna härrörde sig därav att den mitt emot honom
sittande svägerskan bar en egenartad klänning, som hon, tycktes
det honom, hade tagit på sig särskilt för hans skull, en klänning
med en egenartad, trapezformig urringning över det vita bröstet.
Trots det eller kanske just därför att detta bröst var mycket vitt,
såg Ljevin sig av denna fyrkantiga urringning berövad friheten att
tänka. Han hade den, förmodligen felaktiga, föreställningen, att
denna urringning gjorts särskilt med tanke på honom och ansåg
sig icke berättigad till att betrakta den, utan bemödade sig om att
undvika den, men han hade den förnimmelsen, att det var hans
fel, att urringningen över huvud taget kommit till. Det förekom
honom, som om han bedroge någon, som om han måste säga något
till sitt rättfärdigande, men det gick ju icke för sig, och till följd
därav rodnade han i ett sträck och var orolig och förlägen. Hans
förlägenhet meddelade sig även till den vackra svägerskan. Men
värdinnan tycktes icke alls märka det och drog med flit henne in
i samtalet.

”Ni säger”, fortsatte värdinnan det påbörjade samtalet, ”att
ingenting ryskt intresserar min man. Men motsatsen är just det
rätta; han trivs ju mycket bra utomlands men dock aldrig så som
här. Här känner han sig i sitt rätta element. Han har så mycket
att göra och besitter gåvan att intressera sig för allt. Ni har väl
ännu inte varit i vår skola?”

”Jag har sett den utifrån... Inte sant, det med murgröna
övervuxna lilla huset?”

”Ja, skolan är Nastjas domän”, sade hon, i det hon antydde sin
syster.

”Undervisar ni själv?” frågade Ljevin och bemödade sig därvid
att inte se på urringningen, men han märkte, att vart han än vände
blicken, så såg han dock alltid urringningen.

”Ja, jag har själv undervisat och undervisar även nu, men vi ha
en utmärkt lärarinna. Vi ha även infört undervisning i gymnastik.”

”Nej tack, jag vill icke ha mera te”, sade Ljevin och reste sig
rodnande. Han insåg att han därigenom begick en ohövlighet, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free