- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
284

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugusjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

infört allt tack vare vår högre ställning och bönderna ha till en
början motsatt sig det men sedan följt våra exempel. Nu, vid
livegenskapens upphävande, ha vi berövats denna makt, och
följaktligen måste även vårt lantbruk överallt, där det nått ett högt
stadium, åter sjunka ner till det ursprungliga tillståndet av värsta
okultur. Så uppfattar jag det.”

”Men varför det?” svarade Svijaschski. ”Om lantbruket skötes
rationellt, så kan man även sköta det med användande av förhyrd
arbetskraft.”

”Därtill saknar jag makt. Tillåt mig fråga: Med vad för slags
folk skall jag sköta mitt lantbruk?”

”Där ha vi det!” tänkte Ljevin. ”Arbetskraften, det är
lantbrukets kardinalpunkt.”

”Med arbetare.”

”Arbetarna vilja inte arbeta bra och inte heller med goda
redskap. Våra arbetare förstå endast en sak: att berusa sig som djur
och att förstöra allt, som de få om hand. Hästarna förstöra de
helt och hållet, därigenom att de låta dem dricka, då de äro
upphettade; de goda seldonen slita de sönder; i tröskmaskinen kasta
de in en trösknagel, för att ha sönder den. Allt, som icke är efter
deras smak, är dem en styggelse. Till följd därav har lantbrukets
hela nivå sjunkit. Stora fält ligga i träde och bli övervuxna med
malört, eller också äro de utarrenderade till bönder, och
produktionen har blivit en tiondel av vad den förut var. Det allmänna
välståndet har sjunkit. Ja, om man hade gjort detsamma, men
med mera överläggning...” Och han började utveckla sin egen
plan för böndernas frigörande, då man enligt hans åsikt hade
kunnat undvika alla dessa svåra följder.

Det intresserade icke Ljevin, men då den talande var färdig med
sina förklaringar, återvände Ljevin till den första tesen, som han
uppställt. För att förmå Svijaschski att uttala sin verkliga åsikt
vände sig Ljevin till denne och sade:

”Att lantbrukets nivå sjunker och att det under vårt nuvarande
förhållande till arbetarna är omöjligt att med fördel bedriva ett
rationellt lantbruk, det är fullkomligt sant.”

”Det kan jag icke finna”, svarade Svijaschski, som nu var fullt
allvarlig. ”Jag ser endast, att vi icke förstå att bedriva lantbruk,
och är i motsats till vad som just påståtts, av den åsikten, att
lant-bruksdriften, sådan den var under livegenskapens tid, icke stod på
en mycket hög, utan tvärt om, på en mycket låg ståndpunkt. Vi
ha inga maskiner och inga ordentliga arbetsdjur och ingen riktig
administration, och vi förstå icke heller att räkna. Om ni
frågar en lantbrukare, så vet han icke, vad som är fördelaktigt och
vad som är ofördelaktigt för honom.”

”Vi skulle ju kunna lära oss dubbelt italiensk bokhålleri”, sade
godsägaren ironiskt. ”Men man må räkna hur man vill, folket
förstör ändå allt för en, så att det icke blir någon vinst.”

”Varför skulle de förstöra allt? En eländig tröskmaskin eller
en rysk hacka, det kunna de förstöra, men min ångtröskmaskin,
den kunna de inte förstöra. En sådan där eländig märr, som inte
284

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free