- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
285

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugusjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rör sig ur fläcken annat än då man piskar den, den förstöra de.
Men om ni inför perceronger eller någon annan sorts kraftiga
arbetshästar, så förstöra de dem ej för er. Och så förhåller det sig
med allt. Vi måste ha lantbruk.”

”Om man endast visste, varifrån man skall ta pengar därtill,
Nikolai Ivanovitsj. Ni har det bra ställt, men jag har en son vid
universitetet och de mindre gossarna i storskolan, så jag kan inte
köpa mig några perceronger.”

”Till det finnas bankerna.”

”För att det sista, som man har kvar, skall gå under klubban?
Nej, tack så mycket!”

”Jag är icke av er åsikt, att det är nödvändigt och möjligt att
höja lantbrukets nivå ännu mer”, sade Ljevin. ”Jag har bedrivit
det med iver och har även de erforderliga penningmedlen, men det
oaktat har jag ingenting kunnat uträtta. Bankerna — ja, jag vet
icke vem som har nytta av dem. Jag har för min del alltid haft
skada, då jag lagt ned pengar i lantbruket; boskapen har tagit
skada, maskinerna ha tagit skada.”

”Ja, det är riktigt”, bekräftade godsägaren med de gråa
mustascherna och skrattade därvid riktigt förnöjt.

”Och jag är icke den enda som gjort den erfarenheten”,
fortsatte Ljevin. ”Jag åberopar mig på alla de lantbrukare, som
bedriva ett rationellt lantbruk; med sällsynta undantag går det dem
illa. Nå, säg själv, inbringar ert lantbruk någon vinst?” frågade
Ljevin och observerade med ens i Svijaschskis blick detta uttryck
av ångest, som han alltid iakttog, när han ville tränga längre in i
Svijaschskis själ än i mottagningsrummet.

För övrigt var denna Ljevins fråga från hans sida icke alldeles
fri från argan list. Under teet hade värdinnan talat om för
honom, att de denna sommar låtit komma från Moskva en
bokfö-ringskunnig tysk, som mot ett honorar av femhundra rubel gått
igenom deras böcker och därvid funnit, att deras lantbruk lämnade
dem en förlust på över tretusen rubel. Hon hade icke summan
riktigt i huvudet, men tysken hade, såsom hon sade, räknat ut den
på en kvarts kopek när.

Godsägaren smålog, då Ljevin hörde sig för om räntabiliteten
hos Svijaschskis lantbruk; han visste förmodligen, hur det stod till
med vinsten för hans granne adelsmarskalken.

”Det kan ju hända, att det inte inbringar någon vinst”, svarade
Svijaschski. ”Men det bevisar, antingen att jag är en dålig
lantbrukare eller att jag lägger ned kapital för att höja
avkastningen.”

”Ack, avkastningen!” utbrast Ljevin helt förfärad. ”Kanske
gives det i Europa någon avkastning, som blir bättre genom det
arbete, som nedlägges i jorden, men hos oss blir jorden endast
sämre genom det i densamma nedlagda arbetet, det vill säga, man
utmärglar den, och alltså kan det icke bli tal om någon avkastning.”

”Varför skulle det icke ges någon avkastning? Det är en
oom-kullrunkelig lag.”

”1 så fall stå vi utom denna lag. Säg själv..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free