- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
286

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Tjugusjunde kapitlet - Tjuguåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Önskar ni kanske litet filbunke? Mascha, låt servera oss litet
filbunke eller kanske litet hallon”, vände Svijaschski sig till sin fru.
”Hallonen hålla sig ovanligt länge i år.”

Därmed reste Svijaschski sig upp i den förnöjdaste
sinnesstämning och lämnade Ljevin. Han var uppenbarligen av den åsikten,
att samtalet nu var avslutat i denna punkt, under det att det enligt
Ljevins åsikt nu först började.

Även godsägarna reste sig upp, och Svijaschski följde sina
gäster ut. Alltså hade Ljevin ännu en gång icke kunnat komma till
målet, då han enligt sin fula vana hade försökt att kasta en blick
in i de delar av deras själar, som lågo bakom mottagningsrummet.

T juguått o 11 de kapitlet.

Denna dags upplevelser hade haft en stark inverkan på Ljevin,
först och främst genom det intryck som bonden, hos vilken han
tagit in en stund, hade gjort på honom, ett intryck som liksom
bildade grundvalen för dagens övriga intryck. Denna älskvärda
Svijaschski, som höll sig med en bestämd sorts tankar för det
sällskapliga umgängets behov och uppenbarligen hade en annan sorts,
för Ljevins spårsinne dolda fundamentalåsikter för det praktiska
livet. Och som inverkade såsom ledare för många andra honom
främmande människor, vilkas namn är legio; så den där
förbittrade godsägaren som hade alltigenom rätt i de slutledningar, som
livet påtvingat honom, men orätt i sin förbittring mot ett helt
folkskikt, och därtill mot det bästa i hela Ryssland. Och så till
sist hans egen missbelåtenhet med sin verksamhet och sin
otydliga förhoppning att kunna finna ett medel att förbättra allt —
allt detta flöt hos honom tillsammans till en enda känsla av inre
oro och spänd väntan på ett icke alltför avlägset uppklarande.

Då Ljevin blivit lämnad ensam i det honom anvisade rummet och
låg på resårmadrassen, som vid varje rörelse helt oväntat slängde
hans armar och ben upp i luften, så kunde han icke somna på
länge. Intet av det, som han fått höra under samtalen med
Svijaschski, intresserade honom, ehuru månget yttrande av denne varit
klokt och förståndigt. Däremot kände han sig av godsägarens
slutledningar manad till eftertanke. Ofrivilligt återkallade han i
minnet alla denne mans ord och förbättrade i tankarna det, som han
hade svarat honom på dem.

”Ja, jag borde ha sagt: ’Ni påstår, att ett lantbruk ej går efter
önskan endast därför att bonden hatar allt som är fullkomnat och
att detta därför måste införas med myndigheternas bistånd. Om ett
lantbruk icke kunde ha framgång utan alla dessa fullkomligheter,
då skulle ni ha rätt, men nu är saken den, att lantbruket går bra
endast där, varest arbetaren blir använd på ett sätt, som
emotsva-rar hans vanor, liksom hos den gamla bonden halvvägs hem till
mig. Av er och vår allmänna missbelåtenhet med lantbrukets gång
måste det följa, att vi själva bära skulden därtill och icke
arbetarna. Vi ha redan länge framhärdat på vår, d. v. s. den europeiska
ståndpunkten, utan att fråga efter arbetarklassens egenheter. Låt
286

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free