- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
290

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Trettionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att tanka på Katja, på hennes avböjande svar och på sitt sista
sammanträffande med henne. Han reste sig upp och började gå
av och an i rummet.”

”Ni skulle ju inte behöva gå här och ha tråkigt längre”, sade
Agafja Michailovna, som satt med sin stickstrumpa på sin
vanliga plats.

”Jag skall ju resa i övermorgon, Agafja Michailovna. Först
måste jag endast avsluta mitt företag här.”

”Ja, ert företag, det är just det rätta! Nu har ni verkligen slängt
mer än tillräckligt i böndernas gap. De säga för resten redan: ’Er
husbonde får säkerligen ett nådebevis av tsaren för det.’ Jag
måste alltjämt förundra mig över att ni gör er så mycket
bekymmer för böndernas skull.”

”Det är verkligen inte för böndernas skull, det är för min egen
skull.”

Agafja Michailovna hade helt och hållet missförstått Ljevins
ord.

”Ja, man måste först och främst tänka på sin själs frälsning”,
sade hon med en suck. ”Där är till exempel Parfen Denisutsch —
även om han inte kunde läsa och skriva, så dog han dock på ett
sådant sätt, att man endast kan be Gud att få en sådan död”, sade
hon. Hon talade om en nyligen avliden dräng. ”Han hade
tagit nattvarden och fått den sista smörjelsen.”

”Därom talar jag icke”, svarade Ljevin. ”Jag ville säga, att jag
handlar så för min egen fördels skull. Det är fördelaktigare för
mig, om bönderna arbeta bättre.”

”För den saken finns det ingen hjälp. När en arbetare är en
latmask, så är och förblir han det. Den som har samvete arbetar,
och för den, som inte har något samvete, finns det ingen hjälp.”

”Men ni har ju själv sagt, att Ivan numera sköter boskapen
bättre.”

”Jag säger bara en sak”, svarade Agafja Michailovna,
uppenbarligen icke till följd av ett plötsligt infall utan såsom resultatet av
en strängt logisk tankegång. ”Ni måste gifta er, det är hela
saken.”

Att Agafja Michailovna berörde just den punkt, som han själv
tänkt på, förargade och förtröt honom. Han rynkade pannan och
slog sig, utan att svara henne, åter ned vid sitt arbete. Endast
då och då lyssnade han i den djupa tystnaden efter klirrandet av
Agafja Michailovnas strumpstickor, och när han så åter kom att
tänka på det, som han icke ville tänka på, lade han pannan i djupa
veck.

Klockan nio hördes bjällerklang och det dova bullret av en vagn,
som rullade fram genom smutsen.

”Ser ni, nu får ni främmande, nu behöver ni inte ha tråkigt
längre”, sade Agafja Michailovna, reste sig upp och gick fram till
dörren. Men Ljevin hann fatt henne. Hans arbete ville inte
längre gå riktigt bra, och han gladde sig åt varje gäst, vem denna
än var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free