Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Trettioförsta kapitlet - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vad fan har du för dig där, varför sover du inte?” ropade
brodern till honom.
”Jag har ingenting särskilt för mig. Jag vet inte, hur det
kommer sig, men jag kan inte sova.”
”Men jag har sovit gott. Nu svettas jag inte alls mer.
Övertyga dig själv. Känn på min skjorta. Inte sant, den är inte alls
fuktig?”
Konstantin kände på skjortan, gick sedan tillbaka till sin säng
och släckte ljuset, men han kunde icke somna på länge. Först helt
nyligen hade han kommit något så när på det klara med frågan,
hur han skulle leva, och redan trädde honom till mötes en ny,
olösbar fråga: döden.
”Han är redan döende. Till våren är det slut med honom. Hur
skall jag kunna hjälpa honom? Vad kan jag säga honom? Vad vet
jag om döden? Jag hade ju till och med glömt, att det gives en
död.”
Trettioandra kapitlet.
Tredje dagen uppmanade Nikolai brodern att ännu en gång
redogöra för sin plan, och han icke blott fördömde denna plan
såsom alldeles förfuskad, utan skar den även med avsikt över en
kam med kommunismen.
”Du har helt enkelt tillgripit en främmande tanke, men du har
förfuskat den och vill nu använda den på ett område, där den inte
alls passar.”
”Men jag säger dig, att mitt företag icke har något gemensamt
med socialismen. Socialisterna förneka det berättigade i ägandet,
kapitalet, arvföljden, men jag förkastar icke denna den mänskliga
verksamhetens viktigaste eggelse. Jag vill endast reglera arbetet.”
”Just det ja! Du har tillgripit en främmande tanke, berövat
den allt det, som utgör dess egentliga styrka, och vill nu intala en,
att det är något nytt”, svarade Nikolai och ryckte i sin halsduk.
”Men min tanke har ju inte alls någonting gemensamt . . .”
”Hos kommunismen”, fortsatte Nikolai med ett ironiskt leende,
”hos kommunismen kan man åtminstone ha sin glädje av behaget
i klarheten och påtagligheten, ungefär som hos matematiken.
Det må så vara, att det hela är en utopi, men låt oss antaga, att
det skulle vara möjligt att göra rent hus med hela det förflutna,
avskaffa ägandet, familjen, då skulle även arbetet låta sig
organiseras. Men hos dig är det ju ingenting . . .”
”Varför rör du ihop mina tankar med kommunismen? Jag har
aldrig varit kommunist.”
”Men jag har varit det och tycker, att kommunismen
visserligen är för tidigt ute men dock är något förståndigt, som har en
framtid för sig. Den befinner sig i samma belägenhet som
kristendomen under de första århundradena.”
”Jag menar ju endast, att man måste betrakta arbetskraften ur
naturvetenskaplig synpunkt, det vill säga studera den, bestämma
dess egenskaper . . . och . . .”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
