Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE DELEN.
Första kapitlet.
Karenins, man och hustru, fortsatte alltjämt att leva under
samma tak och sammanträffade dagligen med varandra, men de hade
blivit fullkomligt främmande för varandra. Alexei Alexandrovitsj
hade tagit till regel att dagligen träffa sin hustru, på det att
tjänarna icke skulle få någon anledning till prat, men han undvek
att äta middag hemma. Vronski visade sig aldrig i Alexei
Alex-androvitsjs hus, men Anna sammanträffade utomhus med honom,
och hennes man visste av det.
Mitt i vintern upplevde Vronski en vecka på ett alldeles särskilt
sätt. Elan var kommenderad hos en utländsk prins, som uppehöll
sig i Petersburg, och måste visa denne residensstadens alla
sevärdheter. Vronski var genom sitt utseende mycket lämpad att
representera, och dessutom förstod han konsten att på ett värdigt sätt
uppföra sig aktningsfullt, och till följd därav hade man
kommenderat honom såsom uppvaktande hos prinsen. Men han
betraktade dessa åligganden som en obekväm börda. Prinsen ville icke
skänka efter något, som man möjligen kunde göra honom frågor
om i hans hemland, och för det andra hyste han en personlig önskan
att så mycket som möjligt pröva de ryska nöjena. Det var
Vron-skis uppgift att tjänstgöra som guide i såväl det ena som det andra
hänseendet. På förmiddagarna åkte de omkring för att bese alla
sevärdheter, och på kvällarna deltogo de i de speciellt ryska nöjena.
Vronski, som på sätt och vis skötte en överceremonimästares
ämbete hos prinsen, hade den största möda att få med på
programmet alla de speciellt ryska nöjen, som skilda personer
rekommenderade prinsen. Där förekommo åkturer efter travare och ryska
pannkakor och björnjakter och åkturer efter trespann och
zigenar-konserter och dryckeslag, vid vilka man enligt rysk sedvänja
krossade glasen. Och prinsen tillägnade sig med beundransvärd lätthet
de ryska sedvänjorna, slog sönder hela brickor, fullsatta med glas,
tog en zigenerska i knät, och gjorde därvid en min, som om han
ville fråga: ”Och vad mer? Eller är detta allt?”
I själva verket tyckte prinsen av alla ryska sedvänjor bäst om de
franska skådespelerskorna, en dansös och champagnen med vit
etikett. Vronski var van att umgås med prinsar, men (vare sig
det berodde därpå att han själv förändrats på senaste tiden eller
därpå att han kom i alltför nära beröring med denna prins)
denna vecka blev mycket svår för honom. Hela tiden hade han samma
känsla som den, som lever ihop med en farlig galning, som känner
fruktan för galningen och samtidigt är rädd att själv mista
förståndet. För att inte känna sig förolämpad, såg Vronski sig
nöd-sekad att hela tiden iakttaga ett strikt officiellt uppträdande. Ty
prinsen bemötte med ett slags förakt alla de personer, som till
Vronskis förundran icke nog kunde vinnlägga sig om att förskaffa
honom njutningen av speciellt ryska nöjen. Prinsens omdöme om
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
