- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
308

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Femte kapitlet - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta faktum, så bli detaljerna och formaliteterna likgiltiga.
Samtidigt är detta den enklaste och tillförlitligaste utvägen.”

Alexei Alexandrovitsj hade nu förstått saken fullkomligt, men
han hade vissa religiösa betänkligheter, som för honom
omöjliggjorde användandet av denna utväg.

”Det kommer icke i fråga i föreliggande fall”, svarade han. ”Här
finns endast en möjlighet, nämligen ett överbevisande med tillhjälp
av de i mina händer befintliga breven.”

Vid omnämnandet av breven pressade advokaten ihop läpparna
och lät höra ett dämpat utrop, som uttryckte medlidande

”Var god och betänk följande”, började han. ”Såsom ni nog
vet, avgöras dylika processer av de andliga myndigheterna. Men
de vördnadsvärda prästerna ha en särskild förkärlek för att
uppskatta de minutiösaste enskildheter.” Han sade detta med ett
leende, som utvisade, att han delade prästernas smak i detta
hänseende. ”Brev kunna ju otvivelaktigt till en viss grad tjäna som
bevismaterial, men bevisen måste framläggas direkt, det vill säga,
genom vittnen. Men om ni gör mig den äran att bevärdiga mig
med ert förtroende, så utbeder jag mig rättighet att få välja de
medel, som skola användas. Den, som vill uppnå ett resultat,
måste även hålla till godo med medlen.”

”Jag skall brevledes meddela er mitt beslut”, sade Alexei
Alexandrovitsj, reste sig upp och grep tag i bordskanten. Sedan han
stått tyst en stund, sade han: ”Av era ord kan jag följaktligen draga
den slutsatsen, att det är möjligt att genomdriva en skilsmässa.
Jag skulle även vilja be er säga mig, vilka era villkor äro.”

”Det är absolut möjligt, om ni ger mig full handlingsfrihet”,
svarade juristen, utan att besvara frågan. ”När kan jag räkna på att
få höra av er?” frågade han, i det han följde med till dörren. Hans
ögon glänste icke mindre än hans blanklädersskor.

”Inom en vecka. Och ni får då ha den godheten att låta mig veta,
om ni vill representera mig i denna angelägenhet och på vilka
villkor.”

”Mycket bra.”

Sjätte kapitlet.

Alexei Alexandrovitsj hade hemburit en glänsande seger på
kom-missionssammanträdet den sjuttonde augusti, men följderna av
denna seger kommo surt efter för honom. Den nya kommissionen i
och för en allsidig undersökning av de främmande folkens tillstånd
hade på Alexei Alexandrovitsjs föranstaltande tillsatts med
utomordentlig snabbhet och energi och skickats i väg till ort och ställe.
Tre månader senare ingick rapporten. De främmande folkens
tillstånd hade undersökts i politiskt, administrativt, ekonomiskt,
etnografiskt, materiellt och religiöst hänseende. På alla frågor
förelå-go förträffligt utarbetade svar och därtill svar, som man icke
kunde tvivla på, därför att de icke voro en produkt av det alltid för
misstag utsatta mänskliga tänkandet, utan en produkt av
ämbets-mannaverksamhet. Alla dessa svar voro resultaten av officiella
308

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free