- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
312

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Sjunde kapitlet - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken, stannade en hel timme och pratade med Ljevin om jakten och
om sina egna intimaste hjärteanglägenheter.

”Men tala nu om för mig, vad du gjort utomlands. Var har du
egentligen varit?” frågade han. Under tiden hade bonden gått.

”Jag har varit i Tyskland, i Preussen, i Frankrike och England,
men inte i huvudstäderna utan i fabriksstäderna, och jag har sett
mycket nytt. Det gläder mig, att jag varit där.”

”Ja, jag känner ju till dina åsikter om arbetarnas organisation.”
”Därom är det icke alls fråga. I Ryssland kan det icke finnas
någon arbetarfråga. I Ryssland rör sig frågan endast om
arbetarbefolkningens förhållande till jorden. Denna fråga existerar ju
även där ute, men där rör den sig endast om ett korrigerande av
fördärvade förhållanden. Hos oss däremot . . .”

Stepan Arkadjevitsj hörde på honom med största
uppmärksamhet.

”Ja, ja”, sade han. ”Det är mycket möjligt att du har rätt.
Men det gläder mig att finna dig så munter och företagsam. Du
beger dig ut på björnjakt och arbetar och ägnar dig med liv och själ
åt det, som du förehar. Och dock sade mig unge Schtscherbatzki,
att du befann dig i en mycket betryckt sinnesstämning och bara
pratade om döden . . .”

”Ja, jag tänker även fortfarande på döden”, svarade Ljevin.
”Det är sant, att döden är oss nära, att hela vår verksamhet här
är en dårskap. Men stanna en stund till”, utbrast han, då Stepan
Arkadjevitsj reste sig upp för tionde gången. ”När få vi återse
varandra? Jag avreser i morgon.”

”Du måste under alla förhållanden komma till oss på middag
i dag. Din bror kommer också och även min svåger, Karenin.”

”Ar han således här?” svarade Ljevin och ville göra honom en
fråga om Katja. Han hade hört, att hon i början av vintern varit
på besök i Petersburg, hos sin andra syster som var gift med en
diplomat, men visste inte, om hon kommit tillbaka därifrån eller
ej. Han ångrade sig emellertid och frågade ingenting. ”Om hon
är där i dag eller ej, det kan vara mig likgiltigt”, tänkte han.
”Alltså kommer du?”

”Ja, naturligtvis.”

”Alltså klockan fem. Och i jackett!”

Stepan Arkadjevitsj reste sig upp och gick ned en trappa för att
avlägga ett besök hos sin nya förman. Hans instinkt hade icke
bedragit honom. Den förskräcklige nye förmannen visade sig vara
en mycket trevlig man. Stepan Arkadjevitsj åt frukost med
honom och stannade sedan kvar så länge, att han kom til Alexei
Alex-androvitsj först mellan klockan tre och fyra.

Ä t t o n d e kapitlet.

Då Alexei Alexandrovitsj kommit tillbaka från mässan, hade han
tillbragt hela förmiddagen på sitt rum. Denna förmiddag hade han
två saker att göra. Först måste han taga emot och instruera en
deputation från de främmande folken, som var på väg till
Peters-312

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free