Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen till att jag icke kommit till er. Jag är av den åsikten, att
vårt förhållande numera måste förändras.”
”Men varför det? Det inser jag icke. Tillåt mig att tro, att
du oavsett vårt släktskapsförhållande åtminstone gentemot mig
hyser en viss grad av de vänskapliga känslor, som jag alltid hyst för
dig . . . Och en uppriktig högaktning”, tillade Stepan Arkadjevitsj,
i det han tryckte hans hand. ”Och till och med om dina värsta
antaganden skulle bekräftas, så skulle jag aldrig anse mig
påkallad att bryta staven över den ena eller andra parten, och jag ser
ingen anledning till att vårt ömsesidiga förhållande skulle
förändras. Men gör nu, som jag säger, och kom till min hustru.”
”Vi ha olika åsikter om saken”, svarade Alexei Alexandrovitsj
kallt. ”För övrigt skola vi icke tala mer därom.”
”Och varför skulle du inte åtminstone i dag kunna komma till
oss på middag? Min fru väntar dig. Var snäll och kom! Och
framför allt, tala med henne därom. Hon är en beundransvärd
kvinna. Jag ber dig innerligt, på mina knän ber jag dig!”
”Om ni önskar det så mycket, så skall jag komma”, svarade
Alexei Alexandrovitsj med en suck.
Nionde kapitlet.
Klockan var mellan fem och sex, och några av gästerna hade
redan anlänt, då värden själv infann sig. Han kom in samtidigt med
Sergei Ivanovitsj och Peszov, de två förnämsta representanterna
för Moskvas intelligens, som han mött utanför dörren. I
salongen sutto redan furst Alexander Dmitrijevitsj Schtscherbatzki,
unga Schtscherbatzki, Turovzyn, Katja och Karenin.
Stepan Arkadjevitsj såg med ens, att saken till följd av hans
frånvaro avlöpte dåligt. Darja Alexandrovna i sin paradklänning av
grått siden befann sig uppenbarligen i stor oro, såväl med anledning
av barnen, som måste äta ensamma i barnkammaren, som även med
anledning av hennes mans oförklarliga uteblivande och hade icke
förstått att utan honom liva upp sällskapet. Alla sutto de där
som prästdöttrar på visit (såsom gamla fursten uttryckte sig), till
synes allesammans undrande, varför man egentligen bjudit dem dit,
och klämde fram ett par ord för att inte vara alldeles stumma. Den
godmodige Turovzyn hade uppenbarligen den känslan, att han
befann sig i en krets, i vilken han icke passade in, och det leende på
de tjocka läpparna, varmed han hälsade på Stepan Arkadjevitsj,
sade tydligare än ord: ”Hör du, min kära bror, här har du fört mig
ihop med alldeles bakvända människor! Min smak är att dricka
ordentligt och gå på Chåteau des fleurs för att ha roligt!” Den
gamla fursten satt där tyst och kastade då och då en blick på
Karenin, och Stepan Arkadjevitsj förstod, att han redan hittat på
någon kvickhet, varmed han karaktäriserade den höge
ämbetsmannen, som serverades de extra för hans skull inbjudna gästerna
liksom någon fin rätt. Katja såg mot dörren och samlade sig av alla
krafter för att inte rodna, när Ljevin kom in. Unge Schtscher-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
