- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
316

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

batzki, som man glömt att presentera för Karenin, försökte se ut,
som om den saken icke generade honom ett dyft. Karenin själv
var, liksom alltid i Petersburg på en middag, vid vilken damer
närvoro, klädd i frask och vit halsduk, och Stepan Arkadjevitsj såg
på hans uppsyn, att han kommit dit endast för att icke bryta sitt
givna ord och att han genom sin närvaro i detta sällskap uppfyllde
en besvärlig plikt. Han bar i första rummet skulden till den iskalla
temperatur, i vilken alla gästerna befunno sig, då Stepan
Arkadjevitsj kom in i rummet.

Vid sitt inträde i salongen bad Stepan Arkadjevitsj sällskapet om
ursäkt, förklarade, att han blivit uppehållen av furst N. N. (en
sådan furste fick alltid tjänstgöra som syndabock för var gång
han blvit försenad eller uteblivit helt och hållet) och förde sedan
på ett ögonblick sina gäster i beröring med varandra. Han förde
tillsammans Alexei Alexandrovitsj och Sergei Kosnuschev och
slängde till dem Polens förryskning som samtalsämne, som de också
genast nappade på, liksom även Peszov. Han klappade Turovzyn på
axeln och viskade något lustigt i hans öra, varpå han lät honom slå
sig ned hos fursten och Darja. Sedan han sagt Katja några ord
om att hon i dag tog sig ovanligt söt ut, presenterade han unge
Schtscherbatzki för Karenin. Inom ett ögonblick hade han
knådat igenom hela sällskapet som en deg till den grad, att salongen
erbjöd en mycket vacker anblick och rösterna klingade glatt och
muntert om varandra. Endast Konstantin Ljevin hade ännu icke
anlänt. Men det var en riktig lycka, ty då Stepan Arkadjevitsj
kommit in i matsalen, hade han sett, att portvinet och sherryn
kommit från Deprés och inte från Löwe, och med ens givit
tillsägelse om att kusken ögonblickligen skulle skickas till Löwe. När
han var på väg tillbaka in i salongen, stötte han ihop med
Konstantin Ljevin.

”Jag kommer väl inte för sent?”

”Jag undrar just, om du någonsin kan vara punktlig”, sade
Oblon-ski och tog honom under armen.

”Har du mycket främmande? Vilka äro här allt?” frågade
Ljevin med en ofrivillig rodnad och slog med handsken snön av sin
mössa.

”Endast familjen och några goda vänner. Katja är även här.
Kom med nu, så skall jag göra dig bekant med Karenin.”

Trots sina avancerade åsikter var Stepan Arkadjevitsj övertygad
om att var och en måste känna sig smickrad av att få göra
Kare-nins bekantskap, och det var därför som han bjudit sina bästa
vänner tillsammans med denne. Men för ögonblicket var Ljevin
absolut oförmögen att till fullo uppskatta nöjet av denna
bekantskap. Han hade icke återsett Katja sedan den där i hans minne
outplånliga kvällen, då han för första gången sammanträffat med
Vronski, såvida han icke medräknade det ögonblick, då han sett
henne på landsvägen. I djupet av sitt hjärta hade han vetat, att
han i dag skulle få återse henne här, men för att kunna tänka även
på något annat, hade han försökt intala sig, att han icke visste det.
Men när han nu fick höra, att hon verkligen var där, greps han av
316

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free