Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Tionde kapitlet - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hur har ni haft möjlighet att lära känna hans hjärta?”
”Han och jag, vi äro goda vänner. Jag känner honom mycket
väl. I fjol vintras, strax efter det att . . . efter det att ni varit hos
oss”, sade hon med ett skuldmedvetet och samtidigt förtroendefullt
leende, ”fingo Darjas barn allesammans scharlakansfeber, och han
avlade tillfälligtvis ett besök hos henne, och kan ni tänka er”,
fortsatte hon i en viskning, ”att det gjorde honom så ont om henne,
att han stannade där och hjälpte henne att vårda barnen. Ja, i
tre långa veckor stannade han hos dem och vårdade barnen som
en sjuksköterska.”
”Jag berättar just för Konstantin Dmitrijevitsj om Turovzyn
under scharlakansfebern”, sade hon, i det hon lutade sig fram till
systern.
”Ja, det var en beundransvärd självuppoffring! En präktig
människa!” svarade Dar ja. Hon såg på Turovzyn, som hade märkt,
att man talade om honom, och smålog milt åt honom. Ljevin såg
ännu en gång på Turovzyn och undrade, hur det var möjligt, att
han icke redan vid första anblicken urskilt denne mans
förträfflighet i hela dess omfång.
”Förlåt, förlåt, jag skall aldrig mer tänka illa om andra
människor!” sade han glatt, och i detta ögonblick menade han
verkligen vad han sade.
Elfte kapitlet.
I det påbörjade samtalet om kvinnornas rättigheter kommo även
frågor, som voro svåra att diskutera under damernas närvaro, bl. a.
olikheten i rättigheterna inom äktenskapet. Peszov berörde dessa
frågor några gånger, medan de sutto vid bordet, men Sergei
Ivano-vitsj och Stepan Arkadjevitsj ledde honom för var gång
försiktigt bort från dem igen.
Då man rest sig upp från bordet och damerna lämnade rummet,
följde Peszov icke med dem, utan vände sig till Alexei
Alexandro-vitsj för att för honom framlägga den förnämsta orsaken till denna
olikhet. Olikheten i de äkta makarnas ställning hängde, enligt hans
åsikt, ihop med det att kvinnans otrohet och mannens otrohet icke
bedömdes med samma skärpa av vare sig lagen eller den offentliga
opinionen.
Stepan Arkadjevitsj kom hastigt fram till Alexei Alexandrovitsj
och bjöd honom rökverk.
”Nej tack, jag röker inte”, svarade Alexei Alexandrovitsj lugnt,
och liksom för att visa, att han icke var rädd för detta ämne,
vände han sig åter med ett kallt leende till Peszov.
”Jag anser, att anledningarna till ett sådant sätt att se saken
ligga i själva sakens natur”, sade han och ville gå in i salongen,
men nu tog plötsligt och oväntat Turovzyn till ordet och vände sig
därvid direkt till Alexei Alexandrovitsj.
”Har ni redan^hört talas om Prjatschnikov?” frågade Turovzyn.
Han hade icke på länge sagt något och, uppiggad av den
konsumerade champagnen, redan länge väntat på ett tillfälle att uppge
den-320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
