- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
328

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - Trettonde kapitlet - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Vad är att göra? Det tillhör nu en gång vår tjänst. När man
tjänar i en herrskapsfamilj, har man ju mera lugn och vila, men
i stället äro inkomsterna här bättre.”

På Ljevins frågor omtalade Jegor, att han var gift och hade tre
gossar och en dotter, som var sömmerska och snart skulle gifta
sig med ett biträde i en sadelmakeriaffär.

Med anledning av detta meddelande klargjorde Ljevin för
Jegor sin åsikt, att i äktenskapet var kärleken huvudsaken och att,
om blott denna icke saknades, måste man alltid vara lycklig, därför
att lyckans källa fanns endast i det egna hjärtat.

Jegor hörde uppmärksamt på och tycktes förstå Ljevins mening
fullkomligt, men för att bekräfta det, omtalade han för Ljevin
att han alltid haft tjänst hos hyggliga herrskap och alltid varit
belåten med dem och även nu var fullt nöjd med sin principal,
ehuru denne var fransman.

”Én utomordentligt hygglig karl”, tänkte Ljevin.

”Nå, och när du gifte dig, Jegor, älskade du då din hustru?”

”Ja, naturligtvis”, svarade Jegor.

Och Ljevin såg, att även Jegor befann sig i ett tillstånd av
förtjusning och hade för avsikt att skildra alla sina känslor för
honom.

”Mitt levnadslopp har också varit riktigt underbart. Ända från
min barndom . . .” började han med strålande ögon.
Uppenbarligen hade Ljevin smittat honom, liksom gäspningar verka smittande.

Men i detta ögonblick pinglade en klocka, Jegor gick ut, och
Ljevin befann sig ensam i rummet. Han hade under middagen ätit så
gott som ingenting, inen det oaktat hade det nu icke varit honom
möjligt att äta något. Han hade icke sovit den föregående natten
men kunde nu icke ens tänka på att sova. Det var kallt i
rummet, men han kände sig nära att kvävas av hetta. Han öppnade
de båda ventilerna i fönstret och slog sig ned vid bordet mitt emot
dem. Vid halvfyratiden hörde han steg ute i korridoren och
tittade ut genom dörren. Det var den bekante spelaren Maschkin, som
kom hem från klubben. Med dyster uppsyn och rynkade ögonbryn
gick han hostande fram till sitt rum. ”Den stackarn, den
olycklige!” tänkte Ljevin och fick tårar av kärlek och medlidande i
ögonen. Han skulle just tilltala honom och försöka trösta honom,
men som han i detsamma kom att tänka på att han var i bara
skjortan, så underlät han det och slog sig ater ned vid ventilerna
för att bada i den kalla luften och betrakta de tindrande stjärnorna.
Strax efter klockan sex började golvbonarna sitt arbete, i någon
kyrka ringde det till den tidiga mässan, och Ljevin kände, att han
började frysa. Han stängde ventilerna, tvättade och klädde sig och
gick ut på gatan.

Fjortonde kapitlet.

Ute på gatorna var det alltjämt tyst och ödsligt. Ljevin gick
till det Schtscherbatzkiska huset. Herrskapsingången var alltjämt
tillbommad, och alla i huset tycktes sova. Han återvände till sitt
328

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free