- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
358

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och i stället för att säga på ryska det, som han icke ville, att
tjänarna skulle förstå, började han tala flytande franska.

”Känner du fru Karenina? Vi resa tillsammans. Jag är just
på väg till henne”, sade han på franska och betraktade
uppmärksamt den andra.

”Ah! Det visste jag inte alls” (han visste det mycket väl),
svarade Golenischtschev lugnt. ”Har du varit här länge?” tillade
han.

”Jag? I dag är det fjärde dagen”, svarade Vronski och
betraktade forskande sin forna kamrat.

”Ja, han är en hygglig karl och betraktar saken på rätt sätt”,
tänkte Vronski. Han slöt sig till detta av Golenischtschevs
ansiktsuttryck och även av det sätt, varpå denne hade givit samtalet en
annan vändning. ”Jag kan göra honom bekant med Anna. Han
uppfattar saken riktigt.”

Under dessa tre månader, som Vronski tillbringat tillsammans
med Anna utomlands, hade han, så fort han sammanträffade med
nya människor, alltid genast gjort sig den frågan, hur dessa
bedömde hans förhållande till Anna, och hos männen hade han merendels
funnit den ”riktiga” uppfattningen. Men hade man frågat honom
och de människor, som uppfattade saken ”riktigt”, vari denna
riktiga uppfattning egentligen bestod, så hade nog så väl han som de
känt sig mycket förlägna.

I verkligheten hade de människor, som enligt Vronskis åsikt
uppfattade saken riktigt, över huvud taget icke bildat sig någon
mening om den, utan uppförde sig helt enkelt så, som väluppfostrade
människor uppföra sig gentemot alla de invecklade och olösliga
frågor, som omgiva oss på alla hålla här i livet: de uppförde sig
helt enkelt anständigt och undveko anspelningar och önskade icke
frågor.

Vronski kände genast, att Golenischtschev tillhörde detta slags
människor och till följd därav gladde han sig dubbelt åt att få
återse honom. Och så fort Golenischtschev blivit presenterad för fru
Karenina, uppförde han sig verkligen gentemot henne så, som
Vronski gärna kunde önska. Han undvek uppenbarligen, utan att det
verkade det minsta tvunget, alla samtal, som hade kunnat vara
obehagliga för henne.

Han hade icke känt Anna förut och var överraskad av hennes
skönhet och ännu mer av den okonstlade naturlighet, med vilken
hon fann sig till rätta i sin belägenhet. Hon rodnade, då Vronski
presenterade Golenischtschev för henne, och denna barnsliga
rodnad, som drog över hennes vackra, öppna ansikte, tilltalade honom
i utomordentlig grad. Men alldeles särskilt tilltalade det honom,
att hon genast från början, liksom i avsikt att det icke skulle
uppstå något missförstånd, kallade Vronski helt enkelt ”Alexei”
och omtalade, att de skulle flytta in i ett hus, här kallat palazzo,
som de just hade hyrt. Detta ÖDpna. okonstlade uppförande i
hennes situation behagade Golenischtschev. När han nu såg Annas
godmodiga, glada, hurtiga uppträdande, så trodde han, som kände
såväl Alexei Alexandrovitsj som även Vronski, sig kunna förstå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free