Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Första kapitlet - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullständigt, hur hon hade kunnat handla så, som hon gjort. Han
trodde sig kunna förstå, vad hon för övrigt själv icke kunde förstå,
nämligen hur det vår möjligt, att hon, sedan hon gjort sin man
olycklig och övergivit sin son och förlorat sitt goda namn och
rykte, dock nu kände sig så frisk och munter och lycklig.
”Det står även omtalat i resehandboken”, anmärkte
Golenischt-schev, syftande på det palazzo, som Vronski hade hyrt. ”Där finns
en vacker tavla av Tintoretto, från hans sista period.”
”Vet ni vad? Det är ett härligt väder, vi skola gå dit och titta
på det”, sade Vronski, vänd till Anna.
Vännerna sågo på varandra, och bådas ansikten uttryckte en viss
förlägenhet, liksom om Golenischtschev, på vilken hon
uppenbarligen gjort ett mycket gott intryck, ville säga något om henne och
icke fann något lämpligt, och Vronski både önskat och fruktat,
att den andra skulle säga något.
”Nå, ser man på”, började Vronski för att få ett samtal i gång.
”Du har således slagit dig ner här, och du sysselsätter dig alltjämt
med samma sak?” fortsatte han, då han erinrade sig, att någon
sagt honom, att Golenischtschev skrev något.
”Ja, jag håller på med andra delen av min Två principer’,”
svarade Golenitschschev, som rodnade av förtjusning vid denna
fråga. ”Det vill säga, jag skriver ännu inte, utan håller på med
förarbeten, samlar stoff. Denna del kommer att bli mycket
omfångsrikare och behandla alla frågor på detta område. Hos oss i
Ryssland vill man icke begripa, att vi äro Bysantz’ arvtagare”, började
han i upprörd ton en längre förklaring.
Till en början kände Vronski sig ganska illa till mods, därför att
han icke hade läst första delen av ”Två principer”, om vilken
författaren talade som om något allmänt bekant. Men när så
Golenischtschev började redogöra för sina åsikter och Vronski kunde
följa med, då hörde han på med intresse, även utan att känna
till ”Två principer”, i all synnerhet som Golenischtschev verkligen
talade bra.
”En sak gläder mig alldeles särskilt”, sade Anna till
Golenischtschev, då de voro på hemvägen. ”Alexei får här en bra ateljé. Du
måste under alla omständigheter därtill taga det rum, om vilket
vi talade”, sade hon till Vronski på ryska och kallade honom
därvid du, enär hon redan förutsåg, att Golenischtschev skulle träda
i ett närmare förhållande till dem i deras ensamhet, och därför sade
sig, att man icke behövde förställa sig inför honom.
”Jaså, du målar?” frågade Golenischtschev Vronski.
”Ja, för länge sedan sysslade jag med det, och nu har jag åter
börjat litet”, svarade Vronski rodnande.
”Han har stor begåvning”, tillade Anna med ett glatt leende.
”Jag kan naturligtvis inte bedöma den saken, men sakkunniga ha
sagt det.”
Andra kapitlet.
Under denna första period av sin frihet och sitt hastiga
tillfrisknande kände Anna sig oförlåtligt lycklig och uppfylld av levnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
