Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte och gjorde, såg hon något särskilt ädelt och upphöjt.
Mången gång blev hon själv förskräckt över det svärmeri, varmed hon
dyrkade honom; hon letade efter fel hos honom men kunde icke
finna några. Hon ville icke låta honom märka, hur ringa och
obetydlig hon förekom sig själv i jämförelse med honom, ty hon
hade den känslan, att om han visste det, skulle han fortare upphöra
att älska henne, och ehuru hon icke hade någon anledning därtill,
fruktade hon ingenting så mycket som att förlora hans kärlek.
Men hon kunde icke annat än vara honom tacksam för hans
uppförande mot henne, och hon kunde icke annat än visa honom, hur
högt hon uppskattade detta hans uppförande. Han, som enligt
hennes åsikt hade en så avgjord kallelse för statsmannaverksamhet
och på detta område säkerligen skulle ha spelat en betydande roll,
han hade offrat sin äregirighet för hennes skull, utan att någonsin
beklaga sig det minsta däröver. Han var ännu kärleksfullare och
vördnadsfullare mot henne än förr och tänkte med outtröttlig
omtänksamhet endast på att hon icke skulle känna det pinsamma i sin
belägenhet. Han, denna manliga karaktär, motsade henne aldrig
med ett enda ord, ja, hade över huvud taget ingen egen vilja
gentemot henne och tycktes icke tänka på något annat än, hur han
skulle förekomma hennes önskningar.
Vronski å sin sida kände sig icke fullkomligt lycklig trots det
fullständiga förverkligandet av det, som han så länge hade önskat.
Genom detta förverkligande av hans önskan fick han snart den
känslan, att endast ett sandkorn av detta berg av lycksalighet, som
han hade väntat, hade kommit honom till del. Detta
förverkligande bringade honom till insikt om detta eviga misstag, som
människorna begå, då de hoppas på lycka genom förverkligandet av
sina önskningar. Under den första tiden, efter det att han förenat
sig med Anna och anlagt civila kläder, hade han känt hela behaget
av den frihet, som dittills varit honom obekant, och i all synnerhet
friheten att älska, men det hade icke varat länge. Han hade snart
känt, att i hans själ utbildade sig så att säga önskan efter en
önskan: enformigheten. Utan att själv vilja det, började han
överlämna sig åt varje ögonblickets nyck, i det han betraktade den
som en allvarlig önskan, ett eftersträvansvärt mål. Dagens sexton
timmar måste dock på något sätt utfvllas, enär han och Anna
utomlands levde i fullständig frihet, fjärran från det sällskapsliv,
som i Petersburg tog så mvcken tid i anspråk. På ungkarlsnöien,
som Vronski under föregående resor i utlandet tillåtit sig. kunde
han icke längre tänka, enär det enda försök, som han giort i denna
riktning, helt oväntat utövat en förkrossande verkan på Anna, en
oproportionerligt stark verkan av en smula utdragen supé med
ett par bekanta. Varie umgänge inom det inhemska eller det rvska
sällskapslivet var likaledes omöjligt till fölid av deras förhållande.
Och liksom ett hungrigt djur kastar sig över varje föremål, som
kommer inom räckhåll för det. i förhoppning att därmed kunna
stilla sin hunger, så kastade sig även Vronski helt omedvetet, än
över politiken, än över nva böcker, än över målning.
Som han ända från barndomen haft en viss förmåga att måla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
