Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vi leva här och veta ingenting av”, sade Vronski en förmiddag
till Golenischtschev. ”Har du sett Michailovs tavla?” frågade han,
i det han räckte honom en samma morgon anländ rysk tidning och
pekade på en artikel om en rysk målare, som bodde i samma stad
och nästan avslutat en tavla, som redan i förväg skaffat honom en
köpare. Denna artikel innehöll förebråelser mot regeringen och
akademien, därför att de lämnat en sådan framstående konstnär
utan varje uppmuntran och understöd.
”Ja, jag har sett den”, svarade Golenischtschev. ”Han saknar
förstås icke begåvning, men hans riktning är alldeles förryckt.
Alltjämt det Ivanov-Strauss-Renanska ställningstagandet till
Kristusgestalten och till religiösa målningar.”
”Vad föreställer då tavlan?” frågade Anna.
”Kristus inför Pilatus. Kristus är framställd som jude, med den
nya skolans hela realism. Jag begriper inte, hur människorna
kunna begå ett så grovt missgrepp. Kristus har dock redan en gång
för alla funnit ett bestående förkroppsligande i de stora gamla
mästarnas konstverk. Om dessa människor icke vilja framställa
en gud, utan en revolutionär eller en vis, så kunna de ju välja sig
ett ämne ur Sokrates eller Franklins eller Charlotte Cordays
historia men icke Kristus. De välja just den person, som de icke borde
välja och sedan ..
”Är det således sant, att denne Michailov lever i ett sådant
armod?” frågade Vronski, som sade sig, att han i sin egenskap av
rysk mecenat borde understödja konstnären, vare sig tavlan var
bra eller ej.
”Det kan jag knappast tro. Han är en utmärkt porträttmålare.
Ha ni sett hans porträtt av fru Vasiltschikova? Men det ser ut,
som om han icke längre ville måla porträtt, och då är det ju
möjligt, att han befinner sig i nöd. Jag ville alltså säga ..
”Skulle man icke kunna be honom måla Anna Arkadjevnas
porträtt?” frågade Vronski.
”Varför just mitt porträtt?” frågade Anna. ”Efter det, som du
målar, vill jag inte ha något mer porträtt. Låt honom hellre måla
Anny (så kallade hon sin lilla flicka). Där är hon just”, tillade hon,
då hon vid en blick ut genom fönstret fick se den vackra italienska
amman, som bar barnet i trädgården, och kastade genast en
förstulen blick på Vronski. Denna vackra amma, vars huvud Vronski
använde till en tavla, på vilken han målade, var det enda hemliga
bekymret i Annas tillvaro. Medan han målade henne, betraktade
Vronski med beundran hennes skönhet och hennes medeltidstyp,
och Anna ville icke erkänna för sig, att hon var nära att bli
svartsjuk nå denna amma. Till följd därav bemötte hon henne med
särskild vänlighet och skämde bort såväl henne som hennes lilla
gosse.
Vronski kastade ävenledes en blick ut genom fönstret och såg
sedan in i Annas ögon. Men han vände sig genast åter bort och
sade till Golenischtschev: ”Känner du denne Michailov?”
”Jag har sammanträffat några gånger med honom. Men han är
en besynnerlig passagerare och utan all uppfostran. En av dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
