- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
364

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Tredje kapitlet - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kulturlösa, moderna människor, förstår du, som man numera ofta
möter, en av dessa fritänkare, som växt upp i otrons, förnekandets
och materialismens begrepp.”

”Vet ni vad?” sade Anna. ”Vi skola avlägga ett besök hos
honom.”

Och en timme senare åkte de alla tre, Anna bredvid
Golenischt-schev och Vronski på framsätet, till ett nytt, fult hus i en avlägsen
stadsdel. Av portvaktens hustru, som kom ut, fingo de höra att
Michailov brukade taga emot besök i sin ateljé, men att han för
ögonblicket befann sig i sin några steg därifrån belägna bostad.
De skickade henne därför dit med sina visitkort och läto be honom
om tillåtelse att få betrakta hans tavlor.

Fjärde kapitlet.

Målaren Michailov var som alltid vid arbetet, då man lämnade
honom greve Vronskis och Golenischtschevs visitkort. Hela
förmiddagen hade han i sin ateljé arbetat på sin stora tavla.
Återvänd hem, hade han blivit förargad på sin hustru, därför att denna
icke förstått att sköta om värdinnan, som prompt velat ha pengar.

”Minst tjugu gånger har jag redan sagt dig, att du inte skall
inlåta dig på några förklaringar. Du är redan förut tillräckligt dum,
men när du börjar prata italienska, tar du dig tre gånger till så
dum ut”, sade han efter ett längre gräl.

”Dra då försorg om att det icke alltid är ebb i vår kassa; det
är inte mitt fel. Om jag hade pengar ...”

”För Guds skull, låt mig vara i fred!” skrek Michailov. Det
hördes på hans röst, att han var nära att brista i gråt. Hållande
händerna för öronen, sprang han in sitt arbetsrum, som skildes
från vardagsrummet endast av en tunn mellanvägg, och stängde
dörren efter sig. ”En sådan enfaldig kvinna!” mumlade han för
sig själv, slog uqp en portfölj och började sedan med ovanlig iver
fortsätta en påbörjad teckning.

Han arbetade aldrig med större iver och framgång, än när de
hade det dåligt i ekonomiskt avseende, och i all synnerhet när han
hade varit i gräl med sin hustru. ”Ack, man skulle helst vilja
springa sin väg från alltsammans!” fortsatte han, medan han
arbetade vidare. Han tecknade en skiss till gestalten av en man,
som fått ett anfall av raseri. Han hade redan förut framställt
en sådan skiss, men hade varit missbelåten med den. ”Nej, den
första var dock bättre . .. Vart kan den ha tagit vägen?” Han gick
tillbaka in i rummet, där hustrun var, och frågade, utan att se på
henne, med mörk min sin äldsta flicka, var det papper var, som han
hade givit dem. Papperet med den förkastade skissen fanns
verkligen ännu kvar, men var nedsmutsat och fullt med stearindroppar.
Det oaktat tog han skissen med sig in i sitt arbetsrum, lade den
framför sig på bordet och betraktade den, i det han drog sig litet
tillbaka och knep ihop ögonen. Plötsligt smålog han och svängde
förnöjt med armarna.

”Så måste det vara, så är det riktigt!” sade han för sig själv,

364

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free