- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
370

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Sjätte kapitlet - Sjunde kapitlet - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den är! Ja, den få vi icke låta gå oss ur händerna, den måste vi
köpa”, sade Vronski.

Sjunde kapitlet.

Michailov hade sålt sin tavla till Vronski och förklarat sig villig
att måla Annas porträtt. Han kom även på bestämd dag och
började arbetet.

Redan från femte sittningen överraskade porträttet alla och i
all synnerhet Vronski, icke blott genom sin likhet utan även genom
sin egenartade skönhet. Det var märkvärdigt, hur Michailov hade
kunnat finna ut Annas egenartade skönhet.

I ett främmande hus och i all synnerhet i palazzo’t hos Vronski
var Michailov en helt annan människa än hemma hos sig i sin
ateljé. Han uppförde sig med ett slags fientlig vördnad, som om
han fruktat ett närmande till människor, som han icke kunde
högakta. Han kallade alltid Vronski ”ers nåd”, stannade aldrig till
middag, trots alla inbjudningar av Anna och Vronski, och kom
aldrig till dem annat än till sittningarna.

Vronskis hänförelse för målning och för medeltiden varade icke
länge. Men utan denna sysselsättning föreföll såväl honom som
Anna livet i den italienska staden så enformigt, palazzo’t blev på
en gång så gammalt och smutsigt och otrevligt, Golenischtschev,
den italienska professorn och dessa evinnerliga tyska turister blevo
dem lika motbjudande, så att det blev dem nödvändigt att förändra
sitt levnadssätt. De beslöto att resa till Ryssland. I Petersburg
hade Vronski för avsikt att förrätta arvskifte med sin bror, och
Anna att återse sin son. Men sommaren skulle de tillbringa på
Vronskis stora familjegods.

Åttonde kapitlet.

Ljevin hade nu varit gift i närmare tre månader. Han var
lycklig men på ett helt annat sätt, än han hade väntat. Titt och tätt
mötte honom en missräkning med avseende på hans forna
dröm-merier och lika ofta en ny och oväntad anledning till lycka. Han
var lycklig, men sedan han nu trätt in i det äktenskapliga livet,
såg han i varje hänseende, att detta var helt annorlunda beskaffat,
än vad han hade föreställt sig. Han hade alltjämt samma känsla
som den, som på avstånd gläder sig åt anblicken av en sakta
fram-glidande farkost och sedan själv stiger ned i den. Då ser han, att
det ingalunda är tillräckligt att sitta stilla i den utan att röra sig,
utan att han även själv måste handla allt efter omständigheterna,
att han icke för ett ögonblick får glömma målet för sin färd, att
det finns vatten under hans fötter, att han måste ro, att det gör
ont i de ovana händerna och att det visserligen ser mycket lätt ut
men dock är ganska svårt att göra, även om det bereder mycket nöje.

Ehuru han hade trott sig ha de klaraste begrepp om det
äktenskapliga livet, hade han, liksom alla män, gjort sig den
föreställningen, att detta endast bestod däri att man hängav sig åt sitt
370

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free