- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
373

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men om båda samtidigt voro misstämda, så kunde den allra minsta
småsak ge anledning till en sammanstötnihg, en sådan obetydlig
småsak, att de sedermera icke alls kunde erinra sig, varför de
egentligen råkat i gräl med varandra.

Under hela den första tiden gjorde ett slags spänning sig livligt
kännbar, som om den kedja, som förenade dem, drogs än åt den
ena, än åt den andra sidan. Över huvud taget var denna
smekmånad, av vilken Ljevin hade väntat sig så mycket, ingalunda så
ljuv, utan den snarare fortlevde i deras minne såsom den svåraste
och otrevligaste tiden i deras levnad. Båda bemödade sig om att
utplåna ur sitt minne alla de fula, otrevliga händelserna under denna
sjukliga period, under vilken båda sällan befunnit sig i normal
sinnesstämning och sällan varit sig själva.

Först under tredje månaden av deras äktenskap, efter deras
återkomst från Moskva, där de vistats en månad, gestaltade sig
deras liv mera lugnt och fridfullt.

Nionde kapitlet.

De hade just återkommit från Moskva och gladde sig åt
stillheten och ensamheten på egendomen. Han satt vid skrivbordet i
sitt arbetsrum och skrev. Hon å sin sida satt i sin mörkt
lilafärgade klänning, som hon burit de första dagarna av äktenskapet
och nu åter tagit på sig och som var honom särskilt minnesvärd
och dyrbar, i soffan, denna samma gammalmodiga skinnsoffa, som
redan under Ljevins farfars och fars tid hade stått i rummet, och
broderade på ett broderie anglaise; han funderade och skrev och
var därvid hela tiden med innerligt nöje medveten om hennes
närvaro. Sin sysselsättning med lantbruket såväl som med boken,
vilken handlade om ett nytt lantbrukssystems grundlagar, hade han
icke uppgivit, men liksom denna verksamhet och dess idéer förr
förefallit honom små och oviktiga i jämförelse med det mörker,
som utbredde sig över hela hans liv, föreföllo de honom nu små
och oviktiga i jämförelse med den klara lycköglans, som låg
utgjuten över hela hans återstående liv. Han fortsatte med sitt
arbete, men han kände numera, att hans intresses tyngdpunkt låg på
ett annat ställe och att han till följd därav fått en helt annan,
klarare blick över hela saken. Förr hade han liksom räddat sig
bort från livet in i denna verksamhet. Förr hade han haft den
känslan, att utan denna verksamhet skulle hans liv vara alltför
mörkt och dystert. Nu däremot var denna verksamhet honom
nödvändig, för att icke livet skulle vara ljust och uppfyllt av glans.
När han åter läst igenom det skrivna, hade han till sin glädje
funnit, att saken var värd, att han fortsatte att sysselsätta sig
med den. Många av hans förra idéer föreföllo honom nu
överflödiga och alltför vittgående, men å andra sidan märkte han
även, medan han åter uppfriskade saken i sitt minne, mångahanda
luckor och såg tydligt, hur dessa skulle utfyllas.

Medan han skrev på sin bok, tänkte hon på med vilken tvungen
artighet hennes man uppfört sig mot unga furst Tscharski, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free