- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
382

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

enträgna tillsägelser, som hon uttalade så vänligt, att det helt
enkelt blev honom omöjligt att slippa ifrån henne på annat sätt.
Konstantin var icke alls med om allt detta, ty han trodde icke,
att den sjuke hade någon som helst nytta därav. Men mest av allt
fruktade han, att den sjuke skulle bli förargad. Den sjuke visade
sig visserligen likgiltig, men förargad blev han ej, utan han
blyg-des endast, och i grund och botten kände han dock ett visst
intresse för det, som Katja gjorde för honom. Då Konstantin kom
tillbaka från läkaren, till vilken Katja skickat honom, och öppnade
dörren, fann han den sjuke just i det ögonblick, då man enligt
Katjas anordning bytte skjorta på honom. Den långa, vita,
ske-letthknande ryggen med de stora, utskjutande skulderknotorna och
revbenen var blottad, och Marja Nikolajevna och kyparen höllo
skjortärmarna orätt och kunde icke få de långa nedhängande
armarna in i dem. Katja, som hastigt åter stängt dörren efter
Konstantin, såg icke åt hans håll, men den sjuke stönade, och då
gick hon hastigt fram till honom.

”Ni måste skynda er”, sade hon.

”Kom inte hit”, sade den sjuke i förargad ton. ”Jag skall nog
själv ...”

”Vad säger ni?” frågade Marja Nikolajevna honom.

Men Katja hade förstått, att han var generad och att det var
honom oangenämt att vara naken i hennes närvaro.

”Jag tittar inte alls dit”, sade hon, i det hon stack in armen i
den ärm, där den skulle vara. ”Och ni, Marja Nikolajevna, ni kan
gå över till andra sidan och ordna saken där”, tillade hon.

”Var snäll”, vände hon sig till sin man, ”och gå in i vårt rum.
I en resväska finns där en Sten flaska, i sidofickan, var snäll och
ta den med dig hit. Under tiden skall det städas här ordentligt.”

Då Konstantin kom tillbaka med den lilla flaskan, låg den sjuke
åter i sängen och allt omkring honom var alldeles förändrat. Den
otäcka stanken hade efterträtts av en lukt av med parfym tillsatt
ättika, som Katja med framsträckta läppar och spända kinder
sprutade ut i rummet genom ett litet rör. Damm syntes icke till
någonstans, under sängen låg en matta, på ett bord stodo uppradade
flera flaskor, en vattenkaraff och glas. Där fanns även den
erforderliga rena tvätten och Katjas handarbete. På ett annat bord
vid sängen stod hans dryck och ett ljus, och där lågo även hans
pulver. Tvättad och kammad låg den sjuke på de med rena
örngott försedda, på kant ställda kuddarna, i en ren skjorta med vit
krage om den onaturligt magra halsen och såg på Katja med ett
nytt uttryck av hopp.

Läkaren, som Konstantin varit och hämtat, var icke densamme,
som hittills behandlat Nikolai och med vilken denne varit
missbelåten. Den nye läkaren tog fram sitt stetoskop, lyssnade på den
sjukes bröst och rygg, ruskade på huvudet och föreskrev någon
medicin. Sedan förklarade han utförligt, hur denna skulle intagas,
och därefter vilken diet som måste hållas. Han rekommenderade
råa eller endast helt obetydligt kokade ägg och kolsyrat vatten
med mjölk av bestämd temperatur. Då läkaren åter avlägsnat sig,
382

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free