Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på stolen”, svarade Alexei Alexandrovitsj. ”För det andra skola vi
icke finna vår glädje i belöningen, utan i arbetet. Det vore mig
kärt, om du kunde inse det. Ty om du arbetar och inhämtar
vetande endast för att erhålla en belöning, då blir arbetet dig svårt;
men om du arbetar av kärlek till arbetet, så finner du din
belöning i själva arbetet.”
Sergeis ögon, som nyss strålat av ömhet och glädje, blevo nu
dystra och slogos ned under faderns blick. Detta var samma,
honom redan länge bekanta ton, i vilken fadern alltid talade med
honom och som Sergei redan vant sig vid.
”Jag hoppas, att du förstår det!” sade fadern.
”Ja, pappa”, svarade Sergei.
Läxan bestod i att han skulle kunna utantill några bibelspråk
och läsa upp början av Gamla testamentet. Bibelspråken hade
Sergei lärt sig riktigt bra, men i samma ögonblick som han skulle
läsa upp dem, avvändes hans uppmärksamhet därigenom att han
kom att betrakta faderns pannben, som vid tinningen gjorde en
skarp krök, och det förvirrade honom, så att han läste upp slutet
på ett bibelspråk, som börjat med samma ord som föregående vers.
Alexei Alexandrovitsj betraktade detta såsom ett tydligt bevis på
att gossen icke förstod, vad han läste upp, och det gjorde honom
förtretad.
Han rynkade pannan och började en förklaring, som Sergei hört
många gånger, men aldrig kunnat förstå, under det att han förstod
själva bibelspråket fullt tydligt. Sergei såg förskräckt på fadern
och hade nu endast en tanke, nämligen huruvida fadern, såsom han
ofta gjorde, skulle låta honom upprepa det sagda eller ej. Denna
tanke gjorde honom så ängslig, att han icke alls förstod någonting.
Men fadern lät honom icke upprepa det denna gång, utan
övergick till läxan i Gamla testamentet. För själva tilldragelserna
redogjorde Sergei riktigt tillfredsställande, men när han skulle
besvara frågorna om innebörden av dessa tilldragelser, visste han det icke
riktigt, ehuru han redan en gång förut blivit straffad just för
samma sak. Det ställe, där han icke alls visste något och började
stamma och skära i bordet och gunga på stolen, det var, då han skulle
redogöra för patriarkerna före syndafloden. Av dessa kände han icke
till någon annan än Enolc, som levande blev förd till himmelen.
Strax förut hade han vetat alla namnen, men nu hade han glömt
dem helt och hållet.
”Nå, vad heta således patriarkerna?”
”Enok, Enos . . .”
”Dem har du redan räknat upp. Dåligt, Sergei, mycket dåligt!
Om du icke ens gör dig möda att lära dig det, som en kristen först
och främst måste veta”, sade fadern, i det han reste sig upp, ”vad
kan då intressera dig? Jag är missbelåten med dig, och Peter Ig-
nat jevitsj (det var pedagogen som ledde Sergeis undervisning) är
också missbelåten med dig . . . Jag måste straffa dig.”
Både fadern och pedadogen voro missbelåtna med Sergei, och
han lärde verkligen mycket dåligt. Men man kunde ingalunda
säga, att han var en obegåvad gosse. Han var tvärtom vida mer
be-26. — Anna Karenina. 401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
