Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Tjugonde kapitlet - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåvad än de gossar, som pedadogen uppställde som mönster för
honom. Enligt faderns åsikt ville han icke lära det, som man
lärde honom. Men i verkligheten kunde han icke lära det. Han
kunde icke lära det, därför att det i hans själ förefanns fordringar,
som voro mer bindande för honom än de, som fadern och pedagogen
ställde på honom.
Han var nio år gammal, han var barn, men sitt hjärta kände
han, det var honom dyrbart, och han bevarade det, såsom
ögonlocket bevarar ögat, och utan kärlekens nyckel släppte han icke in
någon i sitt hjärta. Hans lärare klagade över att han icke ville
lära, och dock var hans själ uppfylld av vetgirighet. Han lärde av
Kapitonytsch, av barnjungfrun, av Radjenka, av Vasili Lukitsch,
men icke av sina lärare. Det vatten, på vilken fadern och
pedagogen väntade för sina kvarnhjul, hade för länge sedan sipprat
igenom och arbetade på ett annat håll.
Fadern straffade Sergei därigenom att han icke lät honom gå till
Lydia Ivanovnas niéce Radjenka; men detta straff blev Sergeis
lycka. Vasili Lukitsch var vid gott humör och visade honom, hur
man gör väderkvarnar. På sin mor tänkte Sergei icke mer under
hela kvällen, men när han redan låg till sängs, kom han plötsligt
åter att tänka på henne och bad med sina egna ord till Gud,
att hans mor i morgon, på hans födelsedag, icke längre skulle hålla
sig dold för honom utan måtte komma till honom.
När ljuset var utburet ur rummet, trodde Sergei sig höra och
känna, att hans mor var där, stod vid hans säng, böjde sig ned över
honom och såg på honom ömt och kärleksfullt. Men så framträdde
väderkvarnar, en pennkniv, allt flöt ihop, och han somnade.
Tjugu första kapitlet.
Efter sin ankomst till Petersburg hade Vronski och Anna tagit
in på ett av de bästa hotellen. Vronski bodde för sig själv i en av
de nedre våningarna, och Anna med barnet, amman och
kammarjungfrun i en större svit på fyra rum i en av de övre våningarna.
Redan första dagen efter sin ankomst åkte Vronski till sin bror.
Där träffade han förutom sin svägerska även sin mor, som kommit
från Moskva i affärsangelägenheter. Båda togo emot honom som
vanligt, gjorde honom frågor om hans resa utomlands, talade om
gemensamma bekanta men yttrade ej ett ord om hans förhållande
till Anna. Brodern däremot, som besökte honom följande
förmiddag, frågade självmant efter henne, och Alexei Vronski sade honom
rent ut, att han betraktade sin förbindelse med fru Karenina som
ett äktenskap; han hoppades kunna utverka skilsmässa för att
sedan gifta sig med henne. Till dess betraktade han henne helt och
hållet såsom sin hustru, och han bad brodern meddela modern och
sin fru detta.
Trots hela sin världskännedom hade Vronski till följd av sin nya,
egenartade situation gjort sig skyldig till en sällsam
missuppfattning. Han borde, tycktes det, icke ha kunnat hysa minsta tvivel
om att de högre sällskapskretsarna skulle vara stängda för honom
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
