Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Tjuguförsta kapitlet - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar, och även för min mans skull måste jag deltaga i sällskapslivet.
Nåväl, låt oss säga, att jag avlägger ett besök hos Anna Arkadjevna;
då kommer hon att märka, att jag icke ber henne komma hem till
mig eller att jag inrättar mig så, att hon hos mig icke
sammanträffar med människor, som betrakta saken annorlunda; och det
skulle vara kränkande för henne. Jag kan icke lyfte upp henne . . .”
”Enligt min åsikt är hon icke djupare sjunken än hundratals
kvinnor, som ni ta .emot!” avbröt henne Vronski med ännu
mörkare uppsyn och reste sig upp, enär han såg, att svägerskans beslut
var orubbligt.
Tjuguan dra kapitlet.
Vid återvändandet till Ryssland hade Anna i all synnerhet haft det
målet för sina ögon att få återse sin son. Allt sedan den dag, då
hon avrest från Italien, hade tanken på detta återseende gjort henne
upprörd. Och ju mer hon närmat sig Petersburg, desto mer glädje
hade hon väntat sig av detta återseende, desto större betydelse hade
hon tillagt det. Hur detta återseende skulle gå för sig, den
frågan hade hon ännu icke förelagt sig. Det hade förefallit henne som
en helt naturlig, enkel sak, att hon skulle få återse sin son, så fort
hon befann sig i samma stad som denne, men efter ankomsten till
Petersburg blev hon tydligt medveten om sin nuvarande ställning
inom sällskapslivet, och hon insåg, att det skulle ha sina svårigheter
för henne att åvägabringa ett återseende.
Nu hade hon redan varit två dagar i Petersburg. Tanken på
sonen lämnade henne icke ett ögonblick, men ännu hade hon icke sett
honom. Att helt enkelt åka dit, där hon kunde sammanträffa
med Alexei Alexandrovitsj, därtill hade hon enligt sin åsikt ingen
rättighet. Hon hade kunnat utsätta sig för möjligheten att icke
bli insläppt och att bli förolämpad. Att skriva till sin man och
sålunda återkomma i beröring med honom — blotta tanken därpå
var henne en pina; hon kunde känna sig lugn endast då, när hon
icke tänkte på sin man. Att återse sin son under hans promenad,
sedan hon förut inhämtat upplysning om vart och när han brukade
gå ut, det var icke tillräckligt för henne; hon hade ju så mycket
att säga honom, hon längtade ju så efter att få omfamna och kyssa
honom. Sergeis gamla barnjungfru hade kunnat hjälpa och råda
henne, men hon var icke längre kvar i Alexei Alexandrovitsjs hus.
Under denna tvekan och efterforskningarna efter barnjungfruns
adress hade det förflutit två dagar.
Som Anna hade hört talas om Alexei Alexandrovitsjs intima
umgänge med grevinnan Lydia Ivanovna, beslöt hon på tredje dagen,
ehuru det kostade henne stor självövervinnelse, att skriva till henne
det brev, i vilket hon sade, att tillåtelsen att återse hennes son
måste bero på hennes mans ädelmod. Hon visste, att hennes man,
om han fick se brevet, skulle fortsätta att spela den ädelmodiges
roll och icke ge henne ett avböjande svar.
Hotellvaktmästaren, som gått dit med brevet, medförde det
grymmaste och av henne minst väntade svaret, nämligen att det icke
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
