Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Tjugufjärde kapitlet - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Åker även du bort?” frågade hon honom.
”Ja. Jag måste skynda mig. Jag är redan försenad”, svarade
han. ”Gå bara, jag kommer genast efter!” ropade han till
Jasch-vin.
Hon fattade hans hand, såg honom oavvänt i ögonen och letade
i sina tankar efter något, som hon hade kunnat säga för att hålla
honom kvar.
”Vänta ett ögonblick. Jag skulle vilja säga dig något.” Hon
fattade hans korta, breda hand och tryckte den mot sin hals. Ӏr
det dig icke oangenämt, att jag bjudit honom hit till middagen?”
”Det har du gjort mycket bra”, svarade han med ett lugnt
leende och kysste henne på handen.
”Alexei, du har väl icke förändrat dig gentemot mig?” frågade
hon och tryckte hans hand med sina båda. ”Alexei, jag har måst
uthärda kval här. När resa vi?”
”Snart, snart. Du kan icke tänka dig, hur svårt det är även för
mig att leva här”, svarade han och drog sin hand ur hennes.
”Ja, gå då, gå då!” sade hon i kränkt ton och drog sig hastigt
tillbaka från honom.
T jugufemte kapitlet.
Då Vronski kom tillbaka till hotellet, var Anna ännu icke där.
Man sade honom, att strax efter det att han lämnat hotellet, hade
en dam kommit dit och Anna hade åkt ut tillsammans med henne.
Att hon åkt bort, utan att ha sagt honom vart och att hon ännu icke
kommit tillbaka och att hon på morgonen åkt någonstans, utan att
säga honom ett ord därom, och därtill hennes sällsamt upprörda
min på förmiddagen och den rent av fientliga ton, varmed hon i
Jaschvins närvaro ryckt sin sons porträtt ur hans händer, allt detta
gjorde honom fundersam. Han fann, att han nödvändigtvis måste
tala med henne därom, och väntade på henne i salongen. Men
Anna kom icke tillbaka ensam, utan hade med sig sin tant,
prinsessan Oblonskaja. Det var samma dam, som på förmiddagen
kommit till Anna och med vilken denna sedan åkt ut för att göra inköp.
Anna tycktes icke märka Vronskis oroliga, frågande min och
omtalade i munter ton, vad hon inköpt allt denna förmiddag. Han såg,
att något särskilt försiggick inom henne. När hon såg på honom,
låg i hennes glänsande ögon ett uttryck av spänd uppmärksamhet
och i hennes tal och rörelser denna nervösa snabbhet, som den
första tiden av deras bekantskap hänfört honom så, men nu oroade
och skrämde honom.
Till middagen var det dukat för fyra personer. Alla voro redan
samlade för att gå in i den lilla matsalen, då Tuschkevitsj infann
sig i ett ärende från furstinnan Betsy till Anna. Furstinnan Betsy
lät hälsa och be om ursäkt för att hon icke kommit för att taga
avsked; hon mådde icke riktigt bra men bad Anna komma mellan
halv sju och nio. Vronski såg på Anna, ty av den utsatta tiden
framgick, att mått och steg vidtagits, på det att Anna icke skulle
träffa någon där, men Anna tycktes icke märka det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
