- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
416

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Trettioandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Hur? Har du ännu icke hört det?”

”Du kan nog tänka dig, att jag är den, som sist får höra något
därom.”

”Finns väl en elakare varelse än den där människan Kartasova?”

”Vad har hon då gjort?”

”Min man har talat om det för mig. Hon har förolämpat fru
Karenina. Hennes man började samtala med fru Karenina, och
då ställde hans hustru till en scen. Det påstås, att hon högt
uttalade några kränkande ord och sedan lämnade logen.”

”Greve, er maman vill tala med er”, sade prinsessan Sorokina,
som tittade ut genom logedörren.

”Jag väntar sedan länge på dig”, sade hans mor med ett ironiskt
leende. ”Du visar dig ju inte alls.”

Sonen såg, att hon icke var i stånd att återhålla ett leende av
skadeglädje.

”God afton, maman. Jag var på väg till er”, svarade han kallt.

”Varför går du icke och gör madame Karenina din kur?”
tillade hon, då prinsessan Sorokina trätt litet åt sidan. ”Hon
framkallar sensation. Man glömmer Patti för hennes skull.”

”Maman, jag har redan förr bett er att icke tala med mig därom”,
svarade han med mörk min.

”Jag säger endast, vad alla människor säga.”

Vronski svarade ej något, och sedan han sagt ett par ord till
prinsessan Sorokina, gick han ut ur logen. I dörren stötte han ihop
med sin bror.

”Ah, Alexei!” sade brodern. ”En sådan gemenhet! En^ dum
kvinna, ingenting annat . . . Jag skulle just gå till henne. Låt oss
gå tillsammans!”

Vronski hörde icke alls, vad hans bror sade. Med snabba steg
gick han ned för trappan. Han kände, att han måste göra något,
men visste icke vad. Förargelsen över henne, över att hon försatt
sig själv och honom i en så pinsam situation, och samtidigt
medlidandet med henne gjorde honom mycket upprörd. Han gick ned
på parkett och direkt fram till Annas loge. Vid logen stod
Stre-mov och samtalade med Anna.

”Det finns inga tenorer mer. Le moule en est brisé

Vronski bugade sig för henne, stannade och hälsade på Stremov.

”Ni har nog kommit för sent för att få höra den vackra arian”,
sade Anna till Vronski och såg därvid på honom med ironisk min.

”Jag har endast föga förståelse för dylikt”, svarade han och såg
med allvarlig min på henne.

”Alldeles så som furst Jaschvin”, anmärkte hon leende. ”Han
tycker, att Patti sjunger för högt... Tack”, sade hon och tog
programmet, som Vronski tagit upp åt henne. I samma ögonblick
gick en ryckning genom hennes ansikte; hon reste sig upp och
drog sig tillbaka till bakgrunden av logen.

Då Vronski under nästa akt märkte, att hennes loge förblev
tom, lämnade han försiktigt sin plats på parkett och åkte hem till
hotellet.

Anna var redan där. Då Vronski trädde in hos henne, befann
416

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tlannakar/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free