- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
418

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med kvällståget väntades nämligen Stepan Arkadjevitsj, och
gamla fursten hade skrivit, att han kanske skulle komma med.

”Och jag vet även anledningen till, att han inte kommer”,
fortsatte furstinnan. ”Han säger, att nygifta skall man lämna i fred
under den första tiden.”

”Ja, den regeln har pappa följt riktigt grundligt. Vi ha inte fått
se honom en enda gång”, klagade Katja. ”Och vi äro väl inte
nygifta? Vi ha ju varit gifta riktigt länge.”

Under samtalet hördes från allén frustandet av hästar och
bullret av vagnshjul.

Darja hade knappast stigit upp för att taga emot sin man, förrän
Ljevin hoppade ut genom fönstret till det rum, i vilket Grigori fick
sin lektion, och sedan lyfte ut sin elev.

”Det är Stiva!” ropade Ljevin upp till balkongen. ”Vi voro redan
färdiga, Darja, var inte orolig!” tillade han och sprang sedan som
en pojke vagnen till mötes.

"Is ea id, ejus ejus ejus!” skrek Grigori, medan han sprang
genom allén.

”Det är en person till i vagnen. Säkerligen pappa!” ropade
Ljevin från början av allén, där han stannat. ”Katja, kom inte ned
för den branta trappan, utan gå omkring och ned för den andra.”

Men Ljevin hade misstagit sig i sin gissning, att den andra
passageraren i vagnen var den gamle fursten. När vagnen kom närmare,
varseblev han bredvid Stepan Arkadjevitsj icke fursten, utan en
vacker, ganska fyllig ung man, som på huvudet bar en skotsk mössa
med långa band baktill. Detta var Vasenka Veslovski, en
avlägsen släkting till Schtscherbatzkis, en lysande kavaljer i Petersburgs
och Moskvas salonger, ”en mycket trevlig karl och passionerad
jägare”, såsom Stepan Arkadjevitsj presenterade honom.

Utan att visa minsta förlägenhet över den missräkning, som han
framkallat därigenom att han kommit med i stället för den gamle
fursten, hälsade Veslovski högst förnöjt på Ljevin, under
åberopande av gammal bekantskap, hjälpte sedan lille Grigori upp i
vagnen och lyfte honom över rapphönshunden, som Stepan Arkadjevitsj
tagit med sig.

Ljevin steg icke upp i vagnen utan gick bakom den. Han
kände sig smått förstämd över att gamle fursten icke kommit med, ty ju
mera han lärt känna denne, desto bättre tyckte han om honom;
dessutom var han missbelåten med att denne Vasenka Veslovski,
en alldeles främmande, överflödig människa, hade kommit med.
Ännu mer främmande och överflödig föreföll han honom, då de
kommo fram till ingången, där hela skaran av vuxna och barn
samlats, och Ljevin måste se på hur Vasenka Veslovski med mycket
vänlig, ridderlig min kysste Katjas händer.

”Jag är ju kusin till er fru, och dessutom äro vi gamla
bekanta”, sade Vasenka Veslovski och tryckte ännu en gång Ljevins hand.

”Nå, hur står det till? Något villebråd?” vände Stepan
Arkadjevitsj sig till Ljevin, så fort han var färdig med att kyssa de
andra. ”Jag och han där, vi ha de allra grymmaste avsikter.
Naturligtvis, maman, i Moskva ha de nygifta icke visat sig på Gud vet
41?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free