- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
419

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Första kapitlet - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hur lång tid. Ja, Tanja, även för dig finns det någonting där. Tag
fram det, längst bak i vagnen.” Sålunda pratade han på åt alla
håll. ”Så frisk du åter blivit, käraste Darja”, sade han till sin
hustru och kysste ännu en gång hennes hand. »

Ljevin, som ännu för några minuter sedan varit vid allra bästa
humör, såg nu på alla med mörk min, och alla misshagade honom.

”Vem kysste han månne i går med dessa läppar?” tänkte han, då
han såg Stepan Arkadjevitsjs ömma uppträdande mot sin hustru.
Han såg även på Darja, och även hon väckte hans misshag.

”Hon tror ju inte alls på hans kärlek. Vad gläder hon sig
således över? Motbjudande!” tänkte Ljevin.

Han såg även på furstinnan, som strax förut förefallit honom så
älskvärd, och han blev förargad över det sätt, varpå hon, som om
hon varit hemma där, hälsade välkommen denna Vasenka med de
fladdrande banden. Till och med Sergei Ivanovitsj gjorde ett
oangenämt intryck på honom genom den konstlade hjärtlighet, varmed
han hälsade på Stephan Arkadjevitsj, enär Ljevin visste, att hans
bror varken tyckte om eller högaktade denne.

Även Varjenka var honom motbjudande genom den min av
”litet helgon”, varmed hon besvarade denne herres hälsning vid
presentationen, ehuru hon säkerligen endast tänkte på hur hon
skulle kunna få sig en man.

Men allra mest blev han förargad på Katja, därför att hon
instämde i den muntra ton, vari denne herre talade om sin ankomst
på egendomen såsom en festdag för honom och för alla andra.

Inbegripna i ett högljutt samtal, begåvo alla sig in, men så fort
de tagit plats, gjorde Ljevin helt om och gick ut.

Andra kapitlet.

Ljevin kom icke in igen, förrän man skickade bud på honom
och lät kalla honom till supén. I trappan stodo Katja och Agafja
Michailovna och rådgjorde om vilka viner som skulle serveras.

”Varför så mycket bråk? Servera vårt vanliga bordsvin.”

”Nej, det tycker Stiva inte om... Men vänta, Konstatin, vad
är det egentligen fatt med dig?” utbrast Katja, i det hon
skyndade efter honom. Men utan att vänta på henne gick han med
stora steg in i matsalen och blandade sig genast i samtalet, i vilket
Vasenka Veslovski och Stepan Arkadjevitsj särskilt framträdde.

”Nå, hur är det? Skola vi ut på jakt i morgon?” frågade Stepan
Arkadjevitsj.

”Ack ja, låt oss göra det!” inföll Veslovski. Han flyttade sig
över på en annan stol men snett, så att han sköt ut sina feta ben.

”Det skall bli mig ett stort nöje. Alltså göra vi det! Har ni
redan jagat i år?” sade Ljevin till Veslovski, i det han
uppmärksamt betraktade dennes ben. Han talade med denna konstlade
vänlighet, som Katja kände så väl igen hos honom och som klädde
honom så illa. ”Om vi få några snäppor, vet jag inte, men
bec-kasiner finns det gott om. Men vi måste ge oss i väg riktigt tidigt.
Kommer ni inte att bli trött? Är du mycket trött, Stiva?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free