Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag trött? Jag har ännu aldrig varit trött. För min skull
kunna vi sitta uppe hela natten. Låt oss ta en liten promenad till.”
”Allvarligt talat, låt oss vara uppe hela natten! Utmärkt!”
instämde Veslovski.
”Åh, vi äro övertygade om, att du kan sitta uppe en hel natt
och även förleda andra därtill”, sade Darja till sin man i denna
ironiska ton, i vilken hon numera nästan alltid talade till honom.
”Men enligt min åsikt är det nu på tiden att gå till sängs ... Jag
går. Någon supé vill jag inte ha i kväll.”
”Ack, stanna ännu en stund, käraste Darja”, bad Stepan
Arkad-jevitsj och gick omkring det stora salsbordet fram till henne. ”Jag
har ännu så mycket att omtala för dig.”
”Det är nog ingenting av vikt.”
”Vet du av att Veslovski har varit hos Anna? Och han skall
snart tillbaka till dem. De bo ju endast sjuttio verst härifrån.
Och jag skall under alla omständigheter också dit en gång.
Veslovski, kom hit ett tag!”
Vasenka kom fram till damerna och satte sig bredvid Katja.
”Ack, var snäll och berätta! Ni har ju varit hos henne? Hur
är det med henne?” vände Darja sig till honom.
Ljevin stod kvar vid andra bordsändan och såg, medan han
fortsatte samtalet med furstinnan och Varjenka, att mellan Stepan
Arkadjevitsj, Darja, Katja och Veslovski ett livligt,
hemlighetsfullt samtal utspann sig. Och icke nog med att ett sådant
hemlighetsfullt samtal fördes därborta, utan han såg även på sin
hustrus ansikte uttrycket av oförställd känsla, då hon oavvänt
betraktade denna Vasenka, som livligt berättade något.
”Det går mycket trevligt till hos dem”, berättade Vasenka om
Vronski och Anna. ”Jag sätter mig naturligtvis icke till doms
över dem, men i deras hem känner man sig som i en familj.”
”Vad ämna de sedan göra?”
”Det tycks, som om de ville flytta till Moskva över vintern.”
”Vad det vore trevligt, om vi allesammans åkte över till dem!
När skall du fara?” frågade Stepan Arkadjevitsj sin unge vän.
”Jag skall tillbringa juli månad hos dem.”
”Nå, och du? Följer du också med?” vände Stepan
Arkadjevitsj sig till sin hustru.
”Jag har redan länge velat göra det och kommer i varje fall
att fara dit en gång”, svarade Darja. ”Det gör mig alltför ont om
henne, och jag känner henne så väl. Hon är en riktigt präktig
kvinna. Jag far dit ensam, när du rest härifrån; då behöver ingen
genera sig för min skull. Det är till och med bättre, om jag far
dit utan dig.”
”Gott!” svarade Stepan Arkadjevitsj. ”Och du, Katja?”
”Jag? Varför skulle jag fara dit?” svarade Katja, blev blodröd
i ansiktet och såg sig omkring efter sin man.
”Är även ni bekant med Anna Arkadjevna?” frågade Veslovski.
”Hon är en högst tilldragande kvinna.”
”Ja”, svarade hon, rodnade ännu mer, reste sig upp och gick
fram till sin man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
