- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
421

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Du far således ut på jakt i morgon?” frågade hon honom.

Hans svartsjuka hade tilltagit i hög grad under dessa få minuter,
i all synnerhet till följd av den rodnad, som färgat hennes kinder
under samtalet med Veslovski. När han nu hörde hennes fråga,
uppfattade han den på sitt särskilda sätt. Hur underligt det än
föreföll honom, när han sedermera tänkte på det, så syntes det
honom i detta ögonblick alldeles tydligt, att hon, när hon frågade
honom om han skulle ut på jakt, endast intresserade sig för den
saken, därför att hon gärna ville veta, om han skulle bereda den
trevliga Vasenka Veslovski, i vilken hon enligt hans åsikt redan
hade förälskat sig, detta nöje.

”Ja, jag far ut på jakt”, svarade han i en tvungen ton, som
föreföll honom själv vedervärdig.

”Stanna hellre hemma i morgon, ty i annat fall har ju Darja
dessförinnan icke alls fått se sin man. Ni kunna ju fara i
övermorgon”, sade Katja.

Ljevin hade redan nu kommit så långt, att han tydde Katjas
ord på följande sätt: ”Skilj mig icke från honom! Om du åker
bort eller ej, är mig likgiltigt, men ge mig ett tillfälle att få njuta
av denne förtjusande unge mans sällskap.”

”Javisst, javisst, om du önskar det, stanna vi här hemma i
morgon”, svarade Ljevin med särskild vänlighet.

Emellertid hade Vasenka utan den avlägsnaste aning om det
lidande, som hans närvaro förorsakade, rest sig upp från bordet
genast efter Katja och gick efter henne, varvid han betraktade
henne med en leende, vänlig blick.

Ljevin såg denna blick. Han blev likblek och kunde knappast
andas. ”Hur kan den där karlen tillåta sig att betrakta min
hustru på detta sätt!” tänkte han, medan det kokade i honom.

”Alltså i morgon? Ack ja, låt oss fara!” sade Vasenka, satte
sig på en stol och lade efter sin vana det ena benet över det andra.

Ljevins svartsjuka tilltog ännu mer. Han såg redan sig själv
som den bedragna äkta mannen, som hustrun och älskaren behövde
endast därför att han skaffade dem komfort och nöjen ...

Till Ljevins lycka gjorde gamla furstinnan slut på hans lidande,
reste sig upp och rådde även Katja att gå till sängs. Men icke
ens det gick för sig utan nya kval för Ljevin. Då Vasenka sade
godnatt till värdinnan, ville han åter kyssa hennes hand, men Katja
drog rodnande undan handen och sade med naiv ohövlighet, för
vilken hon sedan blev bannad av modern: ”Det är inte brukligt
hos oss.”

I Ljevins ögon hade hon begått ett fel, så till vida att hon icke
alls borde ha givit anledning till ett dylikt uppförande, och ett
ännu större fel därigenom att hon på ett opassande sätt visade,
att detta uppförande icke behagade henne.

Sedan alla dragit sig tillbaka till sina rum, gick Stepan
Arkad-jevitsj ännu länge tillsammans med Veslovski av och an i allén,
och man hörde dem sjunga en av de nya sångerna.

Även Ljevin hörde deras röster, då han med rynkad panna satt
inne i sin hustrus sängkammare och på alla hennes frågor, vad det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free